Hermelin

Mustela erminea

Kroppslängd 16–29 cm, svansen 8–12 cm, vikt 90–450 g. På sommaren ryggen och sidorna rödbruna, buksidan gulvit. På vintern vit. Svanstoppen är alltid svart, vilket är hermelinens typiska kännetecken. Svanstoppen på den fridlysta småvesslan är rödbrun på sommaren och vit på vintern.

Allmän i hela landet. Hermelinen rör sig i många olika typer av miljöer. I synnerhet när stammen är som tätast kan den påträffas nästan var som helst, men under år med gles stam är förekomsten koncentrerad till ängar och skogsbryn, kanter av hyggen och sjöstränder. Under svårare perioder söker sig hermelinerna till ställen där det fortfarande finns kvar sorkar som kan bli deras byte. Småvesslan till största delen lever under snön i sorkgångar, medan den större hermelinen rör sig mera ovanpå snön.

Hermelinen är främst specialiserad på fångst av små däggdjur. Den håller effektivt efter möss och sorkar när den bor i närheten av bebyggelse. Hermelinen är en väldigt kvick art och rör sig snabbt i sicksack.

Små däggdjur, fåglar och fiskar. Klarar av att ta djur i storleken av dalripa och bisamråtta.

Brunsttiden är i juli. Arten har fördröjd fosterutveckling. Ungarna, som är 4–8, ibland upp till 14 stycken, föds i april-maj.

Spår

Avtrycket av hermelinens framtass är 2,5–4,5 cm långt. Baktassen är aningen mindre, med ett avtryck som är endast 2,5 cm långt, eftersom hälen inte lämnar avtryck i spåret. Hermelinens spårstämpel är ungefär en centimeter längre än småvesslans, och ungefär lika mycket kortare än minkens avtryck. Vid djup lössnö är spårstämpeln endast en grop. Hermelinen rör sig ovanpå snön mer än småvesslan. Dess spår slingrar sig långa vägar på snön, medans småvesslans spår alltid snabbt försvinner ner under snön i en sorkgång.

Hermelinen rör sig endast i språng. Vid djup lössnö gör den parspår, i vilket den ena spårgropen ofta är placerad snett framför den andra. Språngets längd varierar, från endast 30 cm i djup snö och upp till närmare en meter. I djup lössnö växlar den mellan kort och långt språng. Ibland består spårlöpan av två korta och ett långt hopp. En spårlöpa med kort och långt hopp efter varandra är typisk för hermelin och småvessla. I mjuk snö är det svårt att avgöra spårstämplarnas storlek, men ett bra kännetecken är bredden på spårgropen vid parspår. Spårgropen efter en hermelin är över 4,5 cm bred, medan småvesslans är under 4,5 cm. Bredden på spårgropen efter en hermelin är högst 7 cm, minkens över 7 cm.

På bärande underlag sträcker hermelinen ut språnget så att baktassarna träffar marken framför avtrycken av framtassarna. Det uppstår ett fyrspår, som ofta påminner om harspår. Fyrspåret kan se ut på olika sätt beroende på hur snabbt djuret rör sig och i vilken ordning fram- och bakbenen rör sig.

Spillning

Hermelinens spillning är mörk, lång, spiralformad och avsmalnande i ena änden. Spillningskorvarna är cirka 5 mm tjocka, och innehåller vanligtvis rikligt med sorkhår.

Småvesslans spillning påminner om hermelinens spillning, men är smalare, endast 2–3 mm tjock. I spillningen syns alltid sorkhår.

Jakt

Jakttid

Fångas i någon mån som pälsvilt, främst med fällor som fångar bytet levande.

Jakttider

Hermelin

Kännetecken

Utbredning

Levnadssätt och beteende

Föda

Fortplantning

Se även