Hoppa till innehåll Gå till webbplatskartan

Havstrut

Larus marinus

Kännetecken

Den största måsfågeln i Finland. Den vuxna fågelns rygg och vingarnas ovansidor mörkt gråsvarta, hos silltruten motsvarande delar svartare. Skiljer sig frånn silltruten genom att den är större, har ljusa köttfärgade eller gråskiftande ben; kraftigare näbb, huvud och hals. I flykten skiljer den sig från silltruten genom de trubbiga ändarna på de breda vingarna,som har ett brett vitt fält i toppen och en bredare vit bakkant, som fortsätter ända till vingspetsen (Hos silltruten fortsätter den i allmänhet inte lika långt).

Havstrutens vingar lyser vackert mot himlen. Vingundersidans bakkant är ljusare grå, och har inte så skarpa gränser som silltrutens vingundersida. Det är svårt att skilja på en ung havstrut och en ung silltrut; båda är brunbrokiga. Den unga havstrutens vingar har ljusare pennor närmare kroppen än ytterst på vingen, hos den unga silltruten är alla vingpennor enhetligt brunsvarta. Den unga havstruten är större och har ljusare huvud samt större näbb än den unga silltruten (eller gråtruten). Identifikationen underlättas om ungarna är tillsammans med sina moderfåglar.

Merilokki rannalla.

Havstrut

Utbredning

Havstruten är, som namnet säger, en havslevande art. Den förekommer längs Finlands hela kustområde och i skärgården. Havstruten häckar på de yttersta skären och kobbarna. Enskilda inlandshäckningar förekommer bland annat vid stora sjöar i Lappland, Tavastland och Saimen. 

Havstruten är en härdig art. Den anländer på våren så fort isen börjar smälta, och stannar på hösten ända tills isen lägger sig. Om havet är isfritt, tillbringar havstruten hela vintern vid vår kust.

Havstruten tar ungar av sjöfåglar och kan döda också fullvuxna andfåglar.

Fredningstid

Fridlyst i Norra Österbottens, Kajanalands och Lapplands landskap 1.5–31.7, i Norra Savolax och Norra–Karelens landskap 1.4–31.7 och i övriga delar av landet 10.3–31.7. Om det inte finns någon annan tillfredsställande lösning och beslutet inte inverkar menligt på möjligheterna att upprätthålla artens gynnsamma skyddsnivå kan Finlands viltcentral bevilja dispens för fångst eller dödande av fredade fåglar.

Liknande arter

Havstrut påminner om den fridlysta silltruten. Adulta havs- och silltrutar har svarta ryggar. Färgkännetecknen är i övrigt i det närmaste identiska, endast färgen på benen är helt olika: havstrutens ben är blekt skära, silltrutens är gula.

De tydligaste skillnaderna mellan arterna är storleken och kroppsformen. Havstruten är den största och kraftigaste måsfågeln i Finland. Vingspetsarna når knappt längre än stjärtspetsen. Silltruten däremot är smal och smärt till formen. När den sitter når de långa vingarna förbi stjärtspetsen och gör att stjärten ser lång och slank ut. Näbben är klart smalare än hos havstruten.

När man ser en svartryggad måsfågel flyga, lönar det sig att iaktta fågelns ålder, storlek och form. Havstrutens vingar är breda och buken klart rundad. Silltrutens vingar är långa och med vassa spetsar, och dess kroppsbyggnad är klart smalare. Havstruten har klart urskiljbara stora, vita fläckar på vingspetsen, och vingens vita bakre kant sträcker sig ända till vingspetsen. Silltrutens vingspets är i princip nästan helt svart. Endast på nära håll kan man urskilja små, vita prickar. Den vita bakre kanten på vingen sträcker sig inte ända fram till vingspetsen.

Silltruten häckar både längs kusten och i inlandet. Stammen vid kusten är koncentrerad till kobbar och skär, och i inlandet till de största enhetliga vattenområdena ända upp till södra Lappland. I praktiken är alltså en svartryggad måsfågel som ses sitta på en kobbe i en stor sjö förmodligen en silltrut. Den är en långvägaflyttare och kommer till Finland först i maj. Tillbaka söderut flyger silltruten redan i augusti-september, vilket gör att den endast tillbringar några månader här.

En flygande silltrut.
Silltrutens vingar är långa och med vassa spetsar, jämfört med havstrutens. Vingspetsen är nästan helt svart. Silltrutens kroppsbyggnad är också klart smalare än havstrutens.

Se även