Grävling
Meles meles
Kännetecken
Kroppens längd 60–90 cm, svansen 11–20 cm, vikten, beroende på årstiden, 4,5–24kg. Grävlingen ger intryck av att vara låg och satt. Huvudet är i relation till kroppen smalt och spetsigt. Arten skiljer sig tydligt från till exempel mårdhunden genom de karakteristiska svarta och vita ränderna. Ryggsidan är grå och stickelhårens toppar är vita. Buksidan är svart och den svarta färgen kan sträcka sig upp på sidorna. Svansen är kort och bred i proportion till kroppen. Klorna är långa och kraftiga.
Grävling
Spår
Grävlingens (Meles meles) spår hör till de däggdjursspår som är lättast att identifiera i vår natur. Grävlingens spårstämpel påminner om ett litet björnspår. I spåret syns oftast avtrycket av fem tådynor. Mellanfotsdynan är stor. Framtassens avtryck är cirka 5 cm långt, och baktassens en halv centimeter kortare. Ibland syns avtrycket av hälen och häldynan i spårstämpeln. Då är framtassens avtryck nästan 7 cm långt. Klorna på framtassarna är långa, ungefär dubbelt så långa som på baktassarna.
Snöspår efter grävling kan påträffas när den första snön faller på hösten, och på våren i de sista drivorna eller snöslasket. Grävlingen är i allmänhet långsam i rörelserna, men ändå inte klumpig. Vid gång stiger grävlingen ofta med baktassen framför avtrycket efter framtassen. När den rör sig i lugn takt går den med tårna inåt. De korta benen på den kraftiga kroppen skrevar. Steglängden vid gång är ungefär en halv meter, och spårets skrevning är iögonfallande stor.
Ett grottsystem som bebos av en grävling känns igen på de tydliga gångstigarna och den utforslade jorden. Ibland kan det finnas stora högar med jord utanför en ingång, så att det har bildats en upphöjning. Grävlingen rengör sina grottsystem. I närheten av en ingång kan man hitta högar med torkat gräs eller liknande, som grävlingen har använt som underlag.
Spillning
I närheten av grytet gör grävlingen ett avträde i form av en grund grop, där den lämnar sin spillning. Runt gropen kan man ofta hitta grävlingshår, som är ljusa med mörk topp. Spillningen, som påminner om rävens, är cirka 10 cm lång, med avsmalnande spiralform i ena änden. Spillningens konsistens varierar beroende på födan.
Jakt
Grävlingar jagas i viss utsträckning av viltvårdsskäl, och de fångas ofta också i samband med mårdhundsjakten. Ibland jagas grävlingar dessutom för att förebygga skador under byggnader. Till de vanligaste fångstmetoderna hör levandefångande fällor, ståndhundar, åteljakt och användning av grythundar. Den årliga fångstmängden har under de senaste åren varierat kring cirka tiotusen individer.