Fasan
Phasianus colchicus
Kännetecken
Fälthönsfågel, större än orren och med lång stjärt. Tuppen har granna färger: fjäderdräkten kopparbrun med mörka fläckar, buken mörk, huvudet grönglänsande, tofsar på bakhuvudet, runt ögonen röda hudveck, på halsen ofta en vit ring.
Hönan däremot är till utseendet helt olik tuppen: sandbrun med mörka fläckar. Den är klart större än rapphönan. Stjärten, halsen och benen är långa, och fasanen ses ofta springa med stjärten högt vippande, när den i hög fart tar sig undan något störande objekt. I allmänhet flyr fasanen alltså till fots, men ibland flyger den också upp. Även då är den långa stjärten ett bra kännetecken.
Den flygande fasanhönan är jämnt sandbrun och utan synliga färgmönster. Vingarna framträder som ljusare än kroppen i övrigt. Vid en granskning på närmare håll är fågelns mest framträdande drag det ljusa ”glasögonmönstret” runt ögonen.
Fasanens färg varierar och den kan påträffas i en mörk melanistisk form. Ungfåglarna har kortare stjärt än hönorna och är ljusare.
Tuppens spelrop ett hest ”göök-köö” ackompanjeras av slag med vingarna.
Spår
Tupparna är klart större än hönorna. Spårstämpeln är cirka 6–8 cm lång. Könet torde ofta kunna identifieras utifrån spårstämpelns storlek. Fasanens tår är avsevärt smalare än skogshönsfåglarnas, vilket gör fasanens spårstämpel jämförelsevis sirlig. Fasanen har långa ben och är en snabb löpare. Steglängden kan därför vara mycket varierande.
Jakt
Arten jagas huvudsakligen med stående och kortdrivande hundar. Bytesmängden är årligen tiotusentals individer.