Hoppa till innehåll Gå till webbplatskartan

Brunbjörn

Ursus arctos 

Kännetecken

Brunbjörnen är det största landlevande rovdjuret i Finland. Längd 135–250 cm. Svansen är kort, endast 5–15 cm och delvis täckt av pälsen. Honorna är mindre än hanarna och väger i allmänhet 45–170 kg. Hanarna väger vanligen 47–230 kg. Den täta pälsen gör att björnen ser rund ut. Öronen är små och rundade, men avtecknar sig ändå tydligt. Björnens färg varierar från brunsvart till gulbrun. Björnen är hälgångare. Spåren är av samma storlek som människans eller större. I spåret syns fem tår. Björnen använder sina kraftiga framben när den rör sig och jagar, och klättrar och simmar bra.

björn

Björn

Utbredning

Den starkaste björnstammen finns vid östgränsen och i Lappland. Björnar förekommer också regelbundet i södra Finland.

Levnadssätt och beteende

Björnen sover vintersömn. Den vaknar på våren, varvid den vanligen jagar köttbyte efter lång vintersömnen. På sommaren och hösten övergår den till en större andel växtnäring. Särskilt på hösten tankar den genom att äta bär och bygga upp en fettreserv inför vintern. Björnarna börjar söka sig till vintersömn i slutet av oktober.

Björnen är mycket vig och stark. Den simmar och klättrar också bra. Trots att björnen är stor och tung, lämnar den endast lite spår efter sig i terrängen. Den upptäcker i allmänhet människan långt innan människan kan se den. Då viker den vanligtvis åt sidan och upptäcks inte av människan. Björnen kan vara farlig för människan vid överraskande möten, då en hona försvarar sina ungar eller en hane är förvirrad av brunsten under försommaren. Det lönar sig inte att vara rädd för björnen, men man måste respektera den.

På försommaren kan björnar ses till exempel när de äter på åkrarna, men man ska aldrig närma sig dem eller samlas i stora skaror för att beundra dem. Vissa björnindivider kan av en eller annan orsak vänja sig vid människan. Då blir de problemindivider, som med hjälp av storviltsassistans måste drivas bort från bebyggda områden, eller i sista hand avlivas enligt polisens order. Björnen är dock i allmänhet människoskygg.

Föda

Allätare. Bär, spannmål, fisk, insekter, fåglar och däggdjur hör till björnens diet. Äter även as. En björn kan döda en vuxen älg. På bytet syns kraftiga klösmärken och särskilt på bakdelen rivmärken. Dödar bytet med ett bett i strupen eller skuldrorna och vrider av nacken. Björnen täcker bytet omsorgsfullt och vaktar kadavret eller återvänder för att äta av det.

Fortplantning

Brunsttid i maj-juli, då det förekommer kamper mellan hannarna. Dräktighetstiden varierar mellan 194 och 278 dygn. Björnen har fördröjd fosterutveckling. Ungarna, 1–4 till antalet, föds i idet i januari-februari. Ungarna följer modern till maj-juni följande år.

Spår 

Björnen är en hälgångare. I spåren efter både fram- och baktass avtecknas fem tår. Man ser sällan spår av björn på snö. Då marken är bar kan man stöta på spår t.ex. vid skogsbilvägarnas vägrenar och i diken. Björnspår påminner väldigt mycket om grävlingens, men är betydligt större än det. Den vanligaste gångarten är gång. Björnens rörelser är vanligen stillsamma och den travar och galopperar mera sällan än övriga djur. 

Bilder på andra spår som lämnats av björn:

Spillning 
Jakt 

Brunbjörnen är fridlyst enligt jaktlagen, men fälls på renskötselområdet inom gränsen för den maximala kvot som jord- och skogsbruksministeriet förordnar. I resten av landet kan björnar fällas av särskilda orsaker med stöd av dispens som beviljas av Finlands viltcentral. Björnar jagas i allmänhet med ställande storviltshundar och i större utsträckning även med drivande hundar. Jakt på brunbjörn är förbjudet på en åker där skörden är obärgad, med undantag av vallåker. Det är också förbjudet att använda åtel vid jakt på björn. 

Förvaltningsplan

De huvudsakliga målen för förvaltningsplanen för björnstammen (mmm.fi) i Finland är att bibehålla en gynnsam bevarandestatus för björn och samtidigt beakta ekonomiska, sociala och kulturella krav och konsekvenser samt regionala särdrag vid förvaltningen av björnstammen. Syftet är också att bevara björnens människoskygghet.

Bibehållandet av en gynnsam bevarandestatus för björnstammen handlar både om att trygga björnstammens livskraft och om att beakta behoven och synpunkterna hos de medborgare som bor i björnens levnadsområden och den sociala hållbarheten.

I förvaltningsplanen för björnstammen beskrivs centrala åtgärder för att trygga en livskraftig björnstam som en del av den finländska naturen och ekosystemen, möjliggöra en hållbar stamvårdande jakt på björn och att svara mot de ekonomiska och sociala utmaningar som björnen orsakar, såsom ren- och husdjursskador. Med planen uppfylls även de internationella skyldigheter som gäller Finland. Referensvärdet för en gynnsam bevarandestatus för björnstammen är enligt förvaltningsplanen 1 400 individer i Finland.

Förvaltningsområdena för björnstammen är renskötselområdet samt östra, mellersta, västra och södra området utanför renskötselområdet. Målen för och åtgärderna i förvaltningsområdena stöder den nationella förvaltningen av björnstammen som helhet och de huvudsakliga syftena med förvaltningsplanen.