Hoppa till innehåll Gå till webbplatskartan

Brunand

Aythya ferina

Kännetecken

Brunanden är större än viggen och berganden, och skiljer sig från dem till både form och färg. Brunandens säkraste kännetecken finns på vingen. Medan viggen och berganden har ett vitt parti på vingen, har brunanden ett grått parti, som framträder mindre tydligt mot vingens ljusa färg. Också huvudets form känns igen på långt håll, eftersom hjässan är hög och näbben lång och smal. Näbbryggen är djupt sluttande. Det ger intrycket av att huvudets profil sluttar likt en rutschkana. Näbben är mörk, med ett otydligt, ljusare parti på spetsen.

Hanens huvud i eklipsskrud är rödbrunt och bröst och gump mörkt gråbruna och avgränsar sig till de gråa sidorna. Ryggsidan är grå, utan klar gräns mellan sidornas och ryggens färg. De ovan nämnda färgerna finns också på honan, men mycket svagare. Honans kropp är gråbrunaktig, brunare än hanens, och huvudet är gråbrunt. Brunandshonan är i sin helhet mycket jämnt gråbrun, utan nämnvärda färgmönster. Näbbens bas har en bred, ljus, otydligt avgränsad fläck, som i kombination med den arttypiska huvudformen är ett av de bästa kännetecknen för arten.

Punasotka lennossa.

Utbredning

Brunanden förekommer i litet antal i södra och mellersta Finlands frodiga gräsbevuxna sjöar och havsvikar med långsluttande stränder. Brunandshanarna flyttar söderut i ett tidigt skede, redan på sensommaren, klart före honorna och ungfåglarna. De brunänder som observeras på hösten är därför nästan uteslutande bruna honor och ungfåglar.

Ravinto

Undervattensväxter och smådjur, som den dyker efter från bottnen.

Fortplantning

Lägger 6–9 (14) grön- eller mörkgrå ägg i maj. Boet stadigt, i gräset eller i vassen vid vattenlinjen, ibland i skrattmåssamhälle.

Jakt

Jaktbar viltart. Med stöd av jord- och skogsbruksministeriets förordning är brunanden fredad under jaktåren 2024-2027.

Åtgärdsprogram för skötsel av viltsjöfåglar på tillbakagång

Syftet med åtgärdsprogrammet för skötsel av viltsjöfåglar på tillbakagång (pdf) är att förbättra ungproduktion, stärka jaktens hållbarhet och öka kunskapen om stammarnas storlek och jaktutbytet.

Programmet innehåller förslag till åtgärder som gäller restaurering och skötsel av livsmiljöer, minskning av konkurrens och predation, reglering av jakten samt utveckling av insamlingen av data om stammarnas storlek och jaktutbytet.

Jakten på små rovdjur, särskilt främmande rovdjur, samt vid behov andra arter ska intensifieras bland annat genom att se över fredningsbestämmelser och skyddsbestämmelser för skyddade våtmarker. Vid skötsel av våtmarker ska även små måsfåglars krav på häckningsplatser beaktas.