Hoppa till innehåll Gå till webbplatskartan

Bläsand

Mareca penelope

Kännetecken

Bläsanden skiljer sig tydligt från övriga halvdykare både i fråga om form och färgsättning. Näbben är den kortaste, huvudet är uppseendeväckande runt och pannan är hög. Den korta halsen framhäver ytterligare fågelns runda framtoning. Vid flykten är vingarna långa och vassa och den runda magen övergår jämnt i den relativt långa och vassa stjärten.

Bläsandens kännetecken, som skiljer sig från alla övriga änder, är kombinationen av den skarpt avgränsade kritvita buken och de mörkgråa vingundersidorna. Det här gäller bläsandens alla dräkter. Kom dock ihåg, att även snatteranden har ljus buksida, men dess vingundersidor är vita.

Adulta hanar har på vingovansidan en bred, oval och tydligt framträdande vit fläck, som även syns i eklipsdräkt. Övriga halvdykare har inte en sådan fläck. Juvenila hanar och honor saknar fläck, och i dess ställe finns ett vingstreck eller en strimma, som bildas av vita fjädertoppar. Bläsandens vingspegel är anspråkslös: hos hanen är dess främre del grönskimrande och bakre delen svart.

Hos honan är den grönaktiga nyansen svag eller saknas, vilket gör att vingspegeln i princip ser ut att vara enfärgat svart. Vid vingens fäste har vingspegeln en vit fläck som bildas av några armpennor. Endast snatteranden har en liknande vingspegel.

Bläsandens allmänna färg är i alla dräkter enfärgat gråaktig eller varmt rödbrun, utan den för övriga halvdykare typiska sandbruna bottenfärgen med svart brokighet. Färgsättningen varierar mycket: vissa individer är väldigt gråaktiga, medan adulta hanar i eklipsdräkt kan vara djupt vinrödaktiga. Näbben är kort och blågrå med svart spets.

Uiva haapana.

Bläsand

Utbredning

Bläsanden häckar allmänt i hela Finland, men i mindre utsträckning i södra Finland. Den trivs såväl på myrar och karga sjöar som vid frodiga fågelsjöar. Höstflytten är livligast i september, men enstaka fåglar kan ses ännu i oktober-november. Bläsanden flyttar oftare än andra halvdykare dagtid i kö- eller plogformationer likt gässen. Under flyttperioderna slår sig bläsänderna ofta ihop med vilande svanar.

Föda

Vattenvegetation, betar gräs på land. Arten äter också i täta flockar, och när bläsanden intar sin föda simmar den med kroppen upprätt och nafsar växter från vattenytan. Den kommer även ofta upp på stranden för att beta gräs eller brodd.

Fortplantning

Lägger 7–10 gräddfärgade ägg i maj. Boet i skogen under buskar eller i gräset.

Jakt

Jaktbar viltart. Bytesmängden uppgår årligen till några tiotusen individer. Stammen har minskat kraftigt på 2000-talet.

Åtgärdsprogram för skötsel av viltsjöfåglar på tillbakagång

Syftet med åtgärdsprogrammet för skötsel av viltsjöfåglar på tillbakagång (pdf) är att förbättra ungproduktion, stärka jaktens hållbarhet och öka kunskapen om stammarnas storlek och jaktutbytet.

Programmet innehåller förslag till åtgärder som gäller restaurering och skötsel av livsmiljöer, minskning av konkurrens och predation, reglering av jakten samt utveckling av insamlingen av data om stammarnas storlek och jaktutbytet.

Jakten på små rovdjur, särskilt främmande rovdjur, samt vid behov andra arter ska intensifieras bland annat genom att se över fredningsbestämmelser och skyddsbestämmelser för skyddade våtmarker. Vid skötsel av våtmarker ska även små måsfåglars krav på häckningsplatser beaktas.