(Lymnocryptes minimus)
Kännetecken: Vår minsta viltfågel. Näbben klart kortare än hos enkelbeckasinen, som den i övrigt liknar. På ryggen gula längsgående strimmor, som avtecknar sig skarpt mot den purpurglänsande ryggfjäderskruden. Sidorna har längsgående strimmor. Lyfter direkt från stående. Flyger flaxande, inte i kast som enkelbeckasinen. Stjärten kilformad, och den har inget vitt. När den lyfter har den i allmänhet inte ljud. Draglätet påminner om ljudet från hästhovar.
Utbredning: Häckar på kärrmarker och strandängar i norra Finland.
Fortplantning: Lägger i maj–juni 4 gulaktiga brunprickiga ägg, som påminner om enkelbeckasinens ägg. Boet på en svårtillgänglig tuva. En andra kull möjlig.
Föda: Maskar, insekter, sniglar och vegetabilisk föda.
Övrigt: Fridlyst.