Björn

(Ursus arctos)

Kännetecken: Stort rovdjur. Längd 135–250 cm. Svansen 5–15 cm lång och delvis täckt av pälsen. Honorna väger 45–170 kg, hannarna 47–230 kg. Pälsen är mycket tät och gör att björnens kropp ser rund ut. Öronen små och rundade, men avtecknar sig ändå tydligt. Björnens färg varierar från brunsvart till gulbrun. Björnen är hälgångare. Spåren är av samma storlek som människans eller större. Björnen kan utnyttja sina framben effektivt när den jagar och när den rör sig. Björnen är mycket vig och stark. Den simmar och klättrar också bra.

Utbredning: Den starkaste björnstammen finns vid östgränsen och i Lappland. Björnar förekommer också regelbundet i södra Finland. I allmänhet undviker björnen människor och rör sig bara på natten och i skymningen. Björnen sover under den snöiga tiden i vinterdvala.

Fortplantning: Brunsttid i maj–juli, då det förekommer kamper mellan hannarna. Dräktighetstiden varierar mellan 194 och 278 dygn. Björnen har fördröjd fosterutveckling. Ungarna föds i januari–februari i vinteridet. Ungarna är 1–4. Ungarna följer i allmänhet modern ända till maj–juni följande år.

Föda: Allätare. Bär, spannmål, fisk, insekter, fåglar och däggdjur hör till björnens diet. Äter även as. En björn kan döda en vuxen älg. Bytet har kraftiga klös- och rivmärken speciellt på bakdelen. Bytet avlivas genom ett bett i strupen eller skuldrorna samt genom att nacken vrids av. Man kan ofta se spår av kampen i terrängen. Björnen täcker bytet omsorgsfullt och vaktar kadavret eller återvänder ofta till det.

Övrigt: Björnen är alltid fridlyst. Årligen fälls 70 – 200 björnar med stöd av dispens som beviljats av Finlands viltcentral.