Hoppa till innehåll Gå till webbplatskartan

Små hjortdjur påverkar förekomsten av värdefulla vårväxter i skärgården – avskräckningsmedel visade sig fungera som skydd

Vitsvanshjorten äter gullvivor.

Rådjur och vitsvanshjortar kan orsaka betydande betestryck på skärgårdens värdefulla vårväxter.

Arkipelagiasällskapet utredde frågan på uppdrag av Finlands viltcentral under åren 2024 och 2025, varvid det framkom att små hjortdjur aktivt betar flera sällsynta och naturskyddsmässigt viktiga växtarter, såsom Adam och Eva och gullviva. I utredningen konstaterades också att ett kemiskt avskräckningsmedel mot hjortdjur avsevärt kan minska skadeverkningarna av betet.

Näringsväxter för utrotningshotade fjärilar

I utredningen övervakades med hjälp av viltkameror 44 försöksområden på olika håll i Skärgårdshavet. Man ville samla in information om Adam och Eva, gullviva, stor nunneört och kärleksört, av vilka de två sistnämnda är näringsväxter för den hotade apollofjärilen.

Under två år registrerades nästan 2 000 observationer av djur, av vilka cirka tre fjärdedelar var små hjortdjur. Observationerna av vitsvanshjort var något fler än av rådjur, men variationen mellan åren var stor.

Viltkamerorna fångade många bilder av små hjortdjur som åt av de värdefulla växterna. Både rådjur och vitsvanshjort observerades äta blomställningar av Adam och Eva och av gullviva. Trots att stor nunneört är svårare att upptäcka eftersom den är en liten växt, tyder den rikliga förekomsten av djur på dess växtplatser på att även den drabbas av betet. Även skogshare och fälthare var regelbundna besökare, men deras inverkan på de observerade växtarterna bedömdes vara liten. Det gjordes endast ett fåtal observationer av älg, och den sågs inte beta.

Avskräckningsmedel fungerar för att skydda vårblommorna

På en del av försöksområdena testades avskräckningsmedlet Trico. Resultaten var tydliga. På de behandlade försöksområdena gjordes endast cirka en tredjedel av rådjursobservationerna och endast 5 procent av betesobservationerna. Också vitsvanshjortarna undvek de behandlade områdena: endast en fjärdedel av observationerna och mindre än 40 procent av betesobservationerna gjordes på de behandlade områdena. Djuren stannade också en kortare tid på försöksområdena.

– Rådjur och vitsvanshjort hade under undersökningsperioden en betydande inverkan på de växter som var föremål för undersökningen. Det förekom många djur på försöksområdena, och man fann att de framförallt betade på de obehandlade områdena, säger undersökningsrapportens författare Jouko Högmander från Arkipelagiasällskapet.

Avskräckningsmedlet används i allmänhet för att skydda trädplantor. Det visade sig vara ett praktiskt sätt att även skydda små, naturvårdsmässigt viktiga bestånd av vårblommande växter under deras känsligaste tillväxtfas i situationer där det inte är möjligt att sätta upp stängsel.

– Undersökningen visar att förvaltningen av stammarna av små hjortdjur samt riktade åtgärder för att skydda växterna är nödvändiga för att ängar och fält i Skärgårdshavet ska förbli livskraftiga – inte bara för växterna, utan också för de insekts- och fjärilsarter som är beroende av dem, konstaterar älgförvaltningsområdesplanerare Antti Rinne från Finlands viltcentral.

Ytterligare information:
Jouko Högmander, 0400 826 440, Arkipelagiasällskapet

Antti Rinne, 029 431 2344, Finlands viltcentral