Hoppa till innehåll Gå till webbplatskartan

Hållbar jakt på sjöfåglar

Kaksi ihmistä ja koira soutuveneessä

Hållbar sjöfågeljakt baserar sig på vård av livsmiljöer, uppdaterad viltinformation och genomtänkta jaktarrangemang. En rätt dimensionerad och ansvarsfull jakt stöder bevarandet av sjöfågelstammarna och förbättrar jaktens meningsfullhet och acceptansen för jakt på lång sikt.

Organisering av jakten

Utöver att vårda och skapa gynnsamma sjöfågelmiljöer finns det ofta utrymme för utveckling av jaktarrangemangen. Vid många bra fågelvatten minskar antalet sjöfåglar snabbt på grund av det hårda jakttrycket i början av säsongen. Fenomenet är bekant för många jägare: fåglarna som häckat i jaktområdet försvinner efter de första jaktdagarna och antalet fåglar ökar på nytt först vid höstflyttningen.

Särskilt flockande änder reagerar lätt på störningar. Lokala fåglar söker sig till lugnare vatten, om sådana finns tillgängliga. Om det inte finns några lugna områden kan intensiv jakt påskynda fåglarnas höstflyttning. Detta försämrar jaktmöjligheterna och förkortar säsongen.

Frivillig reglering av jakten är ett sätt för jägarna att fördröja fåglarnas flytt från området och förlänga säsongen för sjöfågeljakt. Jakten på sjöfåglar kan begränsas frivilligt på samma sätt som jakten på skogshönsfåglar redan begränsas i många föreningar.

Tidsmässiga och regionala fredningar ger fåglarna möjlighet att vila och äta utan att störas. Lämpliga fredningsområden är i synnerhet frodiga våtmarker. Om inte hela sjön fredas kan jakten begränsas till endast del av området.

Alternativ för jaktreglering på föreningsnivå

Föreningar kan välja de lösningar som passar deras område bäst:

  • Fredning av hela fågelvattnet, och jakt tillåtet endast i omgivande områden. De skyddade vattendragen samlar fåglar som också rör sig på åkrarna och i vattendragen i omgivningen.
  • Jakt ungefär var tionde dag. Färre störningar förlänger fåglarnas vistelse i området och gör varje jakttillfälle till en ny start.
  • Fredning under förhösten, t.ex. jaktstart den 1 september. Området lockar till sig fåglar från områden där jakten börjar tidigare.
  • Områden där jakt bedrivs turvis eller stegvis, så att fåglarna alltid har en lugn rastplats.
  • Jakt endast vissa dagar i veckan, till exempel två dagar i veckan. Störningarna minskar, men längre fredade perioder är ofta effektivare.
  • Fångstkvoter, antingen per dag (t.ex. 2–5 fåglar/dag) eller per säsong. Kvoterna kan fastställas separat för olika arter.
  • Begränsning av antalet skott, till exempel 6 patroner/jägare/dag. Detta sporrar jägarna att endast skjuta i fördelaktiga situationer, vilket minskar risken för att fåglar skadas.

De bästa resultaten uppnås ofta genom att kombinera flera metoder.

Sjöfågelarter på tillbakagång och jakten på dem

Flera av de sjöfågelarter som jagas i Finland har minskat i antal under de senaste årtiondena. Av de arter som trivs i frodiga fågelvatten har häckningsbeståndet minskat bland annat hos bläsand, stjärtand, årta, brunand, vigg och sothöna. I havsområdena är det bland annat ejder och alfågel som har minskat i antal.

Den främsta orsaken till minskningen hos arter i frodiga vatten är att livsmiljöernas kvalitet har försämrats. Problemen är övergödning, igenväxning, ökad förekomst av karpfiskar och ökade mängder små rovdjur. Dessutom har minskningen av måskolonierna försämrat häckningen för i synnerhet brunand och vigg.

De flesta av arterna på tillbakagång är av mindre betydelse i jakthänseende. Jägarna bör noga överväga om det är motiverat att jaga dessa arter. Bläsanden bör jagas särskilt återhållsamt i början av säsongen, när bytet huvudsakligen består av fåglar som häckar i Finland. Den bläsandsstam som senare på hösten flyttar genom Finland och huvudsakligen häckar i norra Ryssland klarar jakten bättre än den stam som häckar i Finland.

Brunanden flyger.
Brunandens säkraste kännetecken finns på vingen. Medan viggen och berganden har ett vitt parti på vingen, har brunanden ett grått parti, som framträder mindre tydligt mot vingens ljusa färg.

Jakt på havsänder

Orsakerna till att de havslevande änderna minskar i antal är inte helt kända. För ejderns del är den främsta orsaken den ökade dödligheten bland vuxna honor, som bland annat beror på predation av havsörn, mårdhund och mink. Som en följd av detta är ejderstammen starkt handominerad.

Under de senaste åren har ejderjakten endast riktats mot hanar, och jakt är endast möjlig inom fastställda områden på öppet hav under första halvan av juni. Jakt på alfågel är tillåten endast i havsområdet och på öar och skär i havsområdet, och bytesmängden är begränsad till en dagskvot på fem fåglar.

Gåsjakt

Stammarna av grågås och kanadagås har vuxit i Finland, men förekomsten är relativt regionalt begränsad. Gässen är platstrogna, och för att stammen ska växa krävs att de första paren som etablerar sig i ett område får häcka i fred.

Jaktföreningar bör därför begränsa gåsjakten tills häckningsbeståndet har stabiliserats och börja jaga först när stammen har ökat tydligt. På så sätt bevaras möjligheterna till gåsjakt i området år efter år.

Framtiden för sädgåsjakten

Beståndet av taigasädgås minskade kraftigt i början av 2000-talet, vilket ledde till att arten fredades 2014. Jakt har sedan dess varit möjlig endast som en del av den internationella förvaltningsplanen och regleringen av nivån längs flyttvägen.

Tack vare regleringen längs hela flyttvägen har stammen av taigasädgås återhämtat sig, och målstammen uppnåddes sommaren 2020. Jakten har startat stegvis och med strikta begränsningar. Sädgåsjakten omfattas av skyldighet att göra fångstanmälan.

Jägaren ska också skicka en bild av den fällda gåsens huvud och vinge till adressen hanhi@riista.fi. Fångstdatum och kommun ska anges i e-postmeddelandets rubrik. Med hjälp av bilderna samlas information om fördelningen av sädgåsens underarter, vilken används till exempel när utvidgningar av jaktområdena planeras.

Den sädgåsstam som jagas i Finland är fortfarande liten och klarar inte ett stort jakttryck. En utvidgning av jakten är möjlig endast om stammens utveckling förblir gynnsam och viltdatan preciseras. Ytterligare information om stamvård på populationsnivå (egmp.aewa.info)

Sjöfågeljakten begränsas med flera metoder

Sjöfågeljakten begränsas flexibelt på flera olika sätt. Begränsningarna kan gälla bland annat jakttid, jaktområde, fångstanmälningar, jaktplats, bytesmängd, användning av föda som lockbete, fredningar, tillåtna individer, redskap, ljusförhållanden under jakten, med mera.

Du kan ta del av de gällande begränsningarna beträffande jakttiderna för de olika arterna. Till exempel för grågås, sädgås, brunand, sothöna, ejder och alfågel har begränsningar gällt de senaste åren.

Kontrollera alltid de aktuella begränsningarna beträffande jakttiderna.

Obligatorisk fångstanmälan

Obligatorisk fångstanmälan ska göras inom sju dygn från det att fångsten erhållits. Anmälan ska innehålla: fångstdatum och kommun, bytesdjurens art och antal, jägarens namn och jägarnummer.

I fråga om sjöfåglar omfattar skyldigheten att göra fångstanmälan följande arter: sädgås, grågås, bläsand, stjärtand, årta, skedand, vigg, ejder, alfågel, storskrake och småskrake. Dessutom gäller skyldigheten brunand och sothöna, trots att de omfattas av jaktförbud.

Fångstanmälan görs smidigast i tjänsten Oma riista. Anmälan kan också göras på Finlands viltcentrals pappersblankett.

Avsikten är att precisera uppgifterna om fångstmängderna för arter med små eller minskande stammar, vilka behövs för att bedöma jaktens hållbarhet. Viltdata är en förutsättning för hållbar jakt och tryggar jaktens kontinuitet.

En flygande stjärtand.
Stjärtanden har smala vingar, gråa vingundersidor och en mörk, bred främre kant.
Metsästäjä ja koira rantakalliolla

Skymningsjakt förbjuden

Jakt på sjöfåglar är tillåten endast i dagsljus. Jaktförbudet börjar en timme efter solnedgången och slutar en timme före soluppgången. Tiderna för solnedgång och soluppgång varierar beroende på område, och de kan enkelt kontrolleras i appen Oma riista.

Vid molnigt väder kan det hända att ljusmängden är otillräcklig redan innan den föreskrivna jakttiden slutar – i sådana fall rekommenderas att jakten avbryts. Fågelbytet måste alltid identifieras innan skottet avfyras. Det är tillåtet att söka, avliva och omhänderta en skadad sjöfågel även efter solnedgången.

Iaktta blyhagelförbuden  

I Finland gäller två förbud mot användning av blyhagel. Det ena gäller en artgrupp (sjöfåglar) och det andra vissa områden (våtmarker).

Det traditionella förbudet mot sjöfågeljakt med blyhagel gäller som bekant all jakt på sjöfåglar. Även utanför våtmarkerna. 

I våtmarker och deras skyddszoner får blyhagel inte användas för något ändamål. Förbudet gäller förutom sjöfåglar även alla andra arter. 

Vilka våtmarksområden som omfattas av det totala blyhagelsförbudet ser du enklast i terrängappen Oma riista genom att välja kartnivån ”områden med blyhagelförbud”.

Mies tähtää aseella kaislikossa