Rovdjursobservationer som en del av förvaltningen av rovdjursstammarna
Av diagrammet framgår hur frågor om stora rovdjur sköts i Finland, och vem som utför arbetet.
Alla aktörer i anknytning till varg presenteras inte utförligt i diagrammet.
För att jord- och skogsbruksministeriet ska kunna ta ett beslut i ett ärende, varefter Finlands viltcentral verkställer och genomför det, behövs tillräckliga och pålitliga uppgifter om de stora rovdjuren.
Den dataproducerande nivån är nätverket av rovdjurskontaktpersoner, som består av frivilliga (främst jägare), med stöd av lokala jaktvårdsföreningar. Dessutom produceras och används uppgifterna bl.a. av renbeteslagens förening, Forststyrelsen, polisen, gränsbevakningsväsendet samt Naturresursinstitutet.
Observationsverksamhetens historia
Det finns ytterst lite tillgänglig information om den tidiga verksamheten med rovdjurskontaktmän (PYM). I Vilt- och fiskeriforskningsinstitutets (VFFI) pressmeddelande nr. 83 (16.1.1989) nämns systemets första tid.
”Sedan år 1978 har man i landet använt en konstant metod för insamling av iakttagelser samt spår- och spillningsobservationer året runt, för att uppskatta minimistorleken på stammarna av stora rovdjur.”
Samtidigt konstateras att den dåvarande bakgrundsorganisationen för rovdjurskontaktmän är jaktvårdsföreningar, renbeteslag, gränsbevakningsväsendet samt vilt- och fiskeriforskningsinstitutets egen personal på forskningsavdelningen.
Antalet rovdjurskontaktmän uppgavs variera mycket från år till år.
”Rovdjurskontaktmännen i områdena byts ut i snitt vartannat år, men kontaktmän som verkat framgångsrikt har arbetat upp till flera år på sitt område.”
Systematisk registrering av observationer har pågått åtminstone sedan år 1993.
År 1993 registrerades totalt 2 471 observationer av stora rovdjur av 200 aktiva rovdjurskontaktmän. Samma år verkade totalt cirka 850 rovdjurskontaktmän (se kartan).
Nätverket av rovdjurskontaktmän (PYM) hade också kvinnliga medlemmar, och namnet ändrades senare till nätverket av rovdjurskontaktpersoner (PYH).
Utvecklingen av antalen observationer var måttlig fram till millennieskiftet, varefter antalen registrerade observationer ökade. År 1999 överskred den totala mängden observationsrader 10 000.
Störst antal observationer görs angående lodjur och minst angående järv.
Trots att antalet observationer inte direkt korrelerar med antalen individer, visar de på en allmän nivå arternas skönjbarhet, utbredning och antal.
Tidigare kunde vägen för en observationsuppgift från terrängen till analys och vidare till beslutsfattarna som stöd vid beslutsfattandet ta lång tid. Observationerna registrerades på en pappersblankett och antecknades på en kartutskrift, varefter de skickades till dåvarande Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet (VFFI) för analys.
Tassu är ett digitalt system för registrering av observationer av stora rovdjur. Det utvecklades för snabbare informationsförmedling mellan fältet och beslutsfattare samt för att erbjuda uppdaterade uppgifter för förvaltningens och forskningens behov.
Utvecklingen av systemet inleddes 2007 och blev färdigt 2009. Utbildningarna startade samma år på hösten. Utbildning gavs i varje jaktvårdsdistrikt åren 2009–2010.
Från historiatillnutid
De första åren förekom många tekniska problem vid användningen av Tassu och systemet åtgärdades i flera omgångar. Numera fungerar Tassu bra.
År 2011 testades också sk. Mobil-Tassu, som möjliggjorde registrering av observationer med smarttelefon i terrängen. Appen togs emellertid inte i allmänt bruk, eftersom den nuvarande webbläsarbaserade Tassu är optimerad för funktion också i mobila enheter (med webbläsare).
År 2017 ändrades Tassu så att inloggningen för rovdjurskontaktpersoner görs med Oma riista-koderna. Samtidigt preciserades användarvillkoren och synligheten beträffande användarnas personuppgifter begränsades i samband med lagändringen.
Rovdjurskontaktpersoner är huvudsakligen jägare som är intresserade av stora rovdjur. I varje jaktvårdsförening bör det finnas minst en rovdjurskontaktperson.
En aktiv rovdjurskontaktperson är en observatör som under ett kalenderår har registrerat minst en observation i Tassu. Antalet aktiva rovdjurskontaktpersoner varierar från år till år, men de senaste åren har de varit över 2 000 stycken.
Inom renskötselområdet är antalet frivilliga rovdjurskontaktpersoner klart lägre än i övriga delar av Finland, vilket i kombination med vidsträckta områden och glesare vägnät utgör utmaningar för nätverket när det gäller att få fram tillräcklig mängd observationsmaterial.
Organisering av rovdjursobservation
En rovdjurskontaktperson är en för uppdraget utbildad och av Finlands viltcentral utnämnd frivillig medhjälpare till forskningen.
Rovdjurskontaktpersonens viktigaste uppgift är att samla in och fastställa observationer av stora rovdjur inom sitt eget område, men eventuellt också i andra delar av Finland.
Det är viktigt att ha en god helhetsbild av rovdjurssituationen i det egna området och hålla tät kontakt med viltcentralens regionkontor och rovdjurskontaktpersonerna i angränsande områden.
Finlands viltcentral och Luke utarbetar tillsammans nytt utbildningsmaterial och utbildar frivilliga rovdjurskontaktpersoner.
Till Finlands viltcentrals uppgifter hör allmän övervakning och styrning av nätverket av rovdjurskontaktpersoner, vilket betyder bl.a. att viltcentralen ansvarar för täckande insamling av observationsuppgifter, godkänner nya rovdjurskontaktpersoner och årligen ordnar respons- och utbildningsevenemang för rovdjurskontaktpersonerna.
Dessutom sörjer Finlands viltcentral för Oma riista-tjänstens funktion och för utbildning i användningen av den.
Naturresursinstitutet ansvarar för analys, rapportering och publicering av observationsuppgifterna. Samtidigt håller det kontakt med det nationella och internationella forskarsamfundet.
Naturresursinstitutet utarbetar tillsammans med Finlands viltcentral nytt utbildningsmaterial och utbildar frivilliga rovdjurskontaktpersoner.
Naturresursinstitutet sörjer för databasen Tassus funktion och för utvecklingen av den.
