(Canis lupus)
Kännetecken: Kroppslängd 100–140 cm, svansen 35–50 cm, vikt 20–75 kg. Vargens bottenfärg är grågul. Svarta stickelhår finns på framryggen, skuldrorna och svanstoppen. Buksidan är ljusare. Benens bottenfärg är grå, frambenen kan på framsidan ha en svart strimma. Färgen varierar något och speciellt sommarpälsen skiftar mera i rött eller rostbrunt. Vargen har spetsiga, uppåtstående öron och även i övrigt påminner vargen om en hund med spetsöron. Det är ofta svårt att skilja på varg och hund, men vargens svans hänger oftast rakt ner och ögonen är sneda. Vargspår påminner om spår från stora hundar. Rovtänderna är längre än hos hunden.
Utbredning: Påträffas i norra och östra Finland. De rikligaste stammarna vid östgränsen. Vandrande vargar och tillochmed vargar som bygger bo kan förekomma i hela landet.
Fortplantning: Brunsttid i februari–mars. Dräktighetstid 60–63 dygn. Vanligen 4–6 ungar. Gräver bohåla i sandbrinkar eller motsvarande.
Föda: Köttätare. Födans sammansättning beror mycket på vilket byte som finns att tillgå. I födan ingår sorkar, lämlar, harar, fåglar, hjortar, renar och älg. Vargen utnyttjar också kadaver. Den naturliga enheten när byte skall fångas är en flock, men också en ensam varg kan fälla en älg. Täcker inte bytet som björnen gör och återvänder sällan till kadavret. Stora bytesdjur har djupa snitt/ärr från hörntänderna i halsen och på baksidan av benen.
Övrigt: Vargen är mycket uthållig och snabb. Dess hörsel och luktsinne är ytterst välutvecklade. Därför kan man få syn på en varg endast med god tur, eftersom vargen undviker människor. Att fånga varg kräver erfarenhet och skicklighet. Årligen fälls 10 – 40 individer. Vargen är alltid fridlyst. Jakt sker med stöd av dispens som beviljas av Finlands viltcentral.