(Phasianus colchius)
Kännetecken: Fälthönsfågel, större än orren och med lång stjärt. Tuppen har granna färger: fjäderdräkten kopparbrun med mörka fläckar, buken mörk, huvudet grönglänsande, tofsar på bakhuvudet, runt ögonen röda hudveck, på halsen ofta en vit ring. Hönan jämnt gulbrun med mörka fläckar. Fasanens färg varierar och den kan påträffas i en mörk melanistisk form. Ungfåglarna har kortare stjärt än hönorna och är ljusare.
Utbredning: Hemma från Asien. Inplanterad i Finland på 1850-talet. Påträffas i landets södra och mellersta delar i trakter med odlingar och nära tätorter. Undviker stora, ensliga skogsområden. Farmning allmän.
Fortplantning: Spel i april. Tuppens spelrop ett hest ”göök-köö” ackompanjeras av slag med vingarna. Tuppen samlar i sitt spelrevir ett harem, dit ända upp till 6–7 hönor kan höra. Lägger i maj–juni 8–13 brunskiftande gråa eller grönskiftande bruna ägg. Boet på marken på en äng i gräset eller i ett buskage.
Föda: Korn, ogräsfrön, blad, blommor, ris och animalisk föda.