Användning av observationsmaterial och utarbetande av stamuppskattning

Uppskattningen av vargstammen i nuläget

• Naturresursinstitutet startade år 2017 ett treårigt projekt för uppföljning av vargstammen, med syftet att utveckla metoderna för uppskattning av vargstammen och öka transparensen hos metoderna och materialen.
• I samband med utvecklingsprojektet fick DNA-analyserna en central roll
  • Genetisk individidentifiering, i vilken ingår insamling av DNA-material och anskaffning av utrustning.
• Trots utvecklingen av metoderna är de grundläggande sakerna oförändrade:
  • Stamuppskattningen grundar sig på vargens revirbeteende:
    man identifierar de områden som flockarna och paren använder.
  • Avsikten är att hitta de flockar och par som har förökat sig, samt ringa in ett eventuellt revirområde utifrån materialet.

Material som används vid uppskattningen av vargstammen

1 Par- och flockobservationer som registrerats av rovdjurskontaktpersonerna
Observationer under snöperioden
Huvudsakligen parobservationer (= två vargar) och flockobservationer
(> två vargar)
2 GPS-uppföljning
Revirgränserna kan uppskattas noggrant
3 DNA-material
Insamling av spillning i revirområdena
Uppgifter om antal individer som lever i ett revir samt revirgränserna (kan skilja mellan två revir nära varandra)
Identifiering av varghybrider, avlägsnande av hybrider
4 Statistik och uppgifter om dödlighet
Uppgifter om döda vargar under forskningstiden
5 Uppföljningar och granskningar i terrängen
Spårning och kontroll av observationer i terräng
6 Forskningsdata om varg

• Luke genomförde 2017–2019 ett utvecklingsprojekt med fokus på insamling av DNA-prover från vargar och tolkning av analysresultaten. Resultaten grundar sig på identifiering av individer utifrån DNA. Prover analyserades av vargar som fällts (Luke), vargar som dött på annat sätt (Evira), sändarförsedda vargar (Luke) och revirspecifika spillningsinsamlingar (frivilliga insamlare, Luke). Positiva och användbara erfarenheter från projektet uppmuntrade till att ta metoden i mer omfattande användning.
• Den del av DNA-insamlingen som gjordes av frivilliga aktörer skedde främst i sydvästra Finland samt i Södra och Norra Österbotten (2018–2019, 2019–2020). Vintern 2020–2021 utvidgades den frivilliga insamlingen till alla kända vargrevir, varefter målet är att insamlingen av vargspillningsprover ska täcka alla par- och flockrevir.
• Av ett DNA-prov kan man fastställa bl.a. art (varg, hundvarg, hund), kön och individ (när man har tillräckligt DNA kan varje prov identifieras enligt individ).
• Vid behov är det möjligt att med separat analys fastställa släktförhållanden mellan olika individer.
• Beträffande spillningsprover som samlats in under vintern lyckas fastställandet för cirka 75–80 %. Orsaker till misslyckad identifiering är fel art, låg mängd DNA eller dålig kvalitet (t.ex. solljus och värme förstör DNA).
• Om det finns tillräckligt med prover får man med DNA-uppgifter en bättre bild av reviren i ett visst område samt av antalet flockar och minsta antalet individer i dem.
• Identifieringsresultaten från DNA-analyserna publiceras på nätet: luonnonvaratieto.luke.fi
• DNA-prover samlas in av Luke och frivilliga. Forststyrelsen och viltcentralen deltar i mån av möjlighet.
• Man strävar efter att organisera insamlingen via frivilliga insamlingsansvariga, vilka utnämns i viktiga vargområden. Anvisningar och insamlingsmaterial delas ut via de insamlingsansvariga. Alla prover skickas för analys endast via de insamlingsansvariga.
• I de frivilliga insamlingarna samlar man endast in prover från vargspillning.
• Målet med insamling av DNA i ett område är att få tillräckligt med prover för att säkerställa om flocken har förökat sig. Dessutom kan antalet individer bestämmas mer exakt.
• Det är svårt att bedöma vad som är tillräcklig mängd prover. I allmänhet kan man säga att individantalet gånger tre är tillräckligt. Överdriven insamling höjer kostnaderna i onödan.
• Diagrammet visar provsamlingen i området Tuupovaara-Tohmajärvi vårvintern 2021. Uppgifter om förökning i reviren i området och individantalen säkerställdes med cirka 60 prover, vilket motsvarade 21 individer från tre olika familjeflockar.

• Uppskattningen av björnstammens riklighet och ungproduktion grundar sig på de observationer rovdjurskontaktpersonerna registrerar under året. Ur observationsmaterialet för ett kalenderår plockar man ut observationerna av björnkullar. Genom granskning försöker man skilja mellan olika kullar som lever inom samma område.
• Vid uppskattningen används främst kullobservationer i vilka ingår mått av spårstämplarna. Andra faktorer som används för att skilja mellan olika kullar kan vara bl.a. antalet observerade ungar, avstånden mellan observationerna samt terrängformationer, (t.ex. stora vattendrag).
• Med en kull avses minst en under ett år gammal björnunge och en björnhona. En fjolårsunge tillsammans med en björnhona ses inte som en kull i detta hänseende.
• Uppgifter om björnstammens totala dödlighet (jakt, polisbeslut, trafik
  eller annan känd dödlighet) och ålder utreds. Tandprov från fällda
  björnar skickas in för åldersbestämning. Resultaten matas in
  i modellen.
• År 2024 tog Naturresursinstitutet i bruk en ny metod för stamuppskattning som grundar sig på populationsmodellen för björn, med vars hjälp observationsdata som samlats in sedan år 2024 förenas med känd dödlighet samt ålders- och könsfördelningen för björn. Varje års stamuppskattning påverkas förutom av data för året i fråga även av observationer från hela tidsserien. Metoden minskar stamuppskattningens känslighet för förhållanden under ett enskilt år.
• Modelleringen förändrar också uppfattningen om björnstammens historia, eftersom modellen beaktar variationer i observationsaktivitet och observationsförhållanden också för gångna år.
• Den nya modellen är utanför sin utvecklingskurva. Modellen utvecklas fortfarande, vilket i viss mån kan påverka stamuppskattningens resultat. År 2024 användes modellen inte för uppskattning av björnstammen i renskötselområdet, eftersom dataunderlaget för renskötselområdet är svagare än för övriga Finland. Modellen för renskötselområdet är under utveckling.

• Utgångspunkten är alla björnobservationer som gjorts under ett år.
• Av alla observationer plockar man ut observationerna av kullar (en kull = minst en under ett år gammal unge och en björnhona)
• Utifrån antalet ungar kan man skilja mellan olika kullar. En bekräftad mätning av en unges spårstämpel visar att observationen gäller en björnkull.
• Måttet på en björnhonas spårstämpel ger möjlighet att skilja en kull från andra kullar som rör sig i samma område.
• Utifrån observationsmaterialet kunde man bekräfta tre olika kullar inom området (blå cirklar).
• Spårmätningarna är av största vikt för att man ska kunna fastställa att det är en kull och därefter skilja mellan olika kullar i området.

• År 2025 tog Naturresursinstitutet i bruk en ny stamuppskattningsmetod utanför renskötselområdet. Metoden grundar sig på populationsmodellen för lodjur. Med hjälp av modellen förenas observationsdata som samlats in sedan år 1998 med ålders- och könsfördelningen för den kända dödligheten. Resultatet för varje år påverkas förutom av det årets data även av observationer från hela tidsserien. Metoden minskar stamuppskattningens känslighet för påverkan av förhållanden under ett enskilt år.
• Inom renskötselområdet används
  fortfarande den gamla metoden.
• Som grund för uppskattningen av antalet kullar används kullobservationer (spår- och synobservationer): i stamuppskattningen ingår registrerade kullobservationer från början av september fram till slutet av februari.
• En registrering av en kull gäller alltid en fullvuxen individ och minst en under ett år gammal unge
  • Ett lodjur som är äldre än ett år, som rör sig tillsammans med modern, är inte en kull, inte heller en unge som rör sig utan hona.
• Minimikravet för en observation som används för stamuppskattning är att de observerade individernas status kan fastställas.
  • Fullvuxen, unge eller över ett år gammal
  • Statusen ska registreras i systemet under rätt punkt (inte i fältet för tilläggsuppgifter)
  • Individer vars åldersgrupp inte är känd, tas inte med i materialet för stamuppskattningen
• Det är viktigt att fastställa antalet individer, eftersom det hjälper till att skilja mellan olika kullar.
• Mätning av bredden på framtassen och registrering av uppgifterna för alla individer är av central betydelse för att observationerna ska vara av hög kvalitet.
• För registrerade kullobservationer gäller att det minsta antalet för uppskattning av en separat kull är att observation har gjorts två olika dagar under granskningsperioden.
  • Det rekommenderas att man strävar efter att registrera minst 10 observationer: några observationer från både höst- och vårsäsongen. Då kan man också följa upp dödligheten hos ungarna på en ungefärlig nivå.
• Den som ansvarar för observationerna i ett område rekommenderas följa med hur registreringen av kullobservationer i området utvecklas under observationsperioden, och i god tid före de sista observationsdagarna. 
  • Det lönar sig att registrera observationer efter hand under säsongen.
  • Kullobservationer som förs in för sent hinner inte tas med i stamuppskattningen.
• En kull som rör sig på bägge sidor av gränsen mellan två av viltcentralens regioner registreras i det område där större antal observationer har förts in.
• Inom renskötselområdet beräknas antalet individer enligt den gamla metoden med en koefficient. Med koefficienten beräknas det sannolika antalet individer per kull, inklusive ungarna.
• Utanför renskötselområdet utreds uppgifterna om lodjursstammens totala dödlighet (jakt och övrig känd dödlighet) samt om åldersstrukturen och honornas reproduktion. Den insamlade informationen matas in i modellen som ger en uppskattning av det faktiska antalet kullar och individer.

• Av de stora rovdjur som förekommer hos oss är järven den klart fåtaligaste i Europa.
• Uppskattningen av järvstammen och dess utveckling grundar sig för närvarande på vilttriangelinventeringar som gjorts på vintern. År 2023 avslutade Forststyrelsen områdesinventeringar (linjeinventeringar) som utförts tillsammans med renbeteslag i sex kommuner (Enontekis, Enare, Kittilä, Savukoski, Sodankylä, Utsjoki). I de nordligaste områdena har järvarna koncentrerats till fjällområden och områden med få vilttrianglar.
• Naturresursinstitutet strävar efter att hitta ersättande metoder för det norra området
  under kommande år.

Vilttriangelmaterial

• Det primära materialet för uppskattning av järvstammen är resultaten från vinterinventeringarna av vilttrianglarna. Vilttrianglarna är permanenta inventeringslinjer för uppföljning av skogsviltets riklighet. Trianglarna är liksidiga (á 4 km), med en total längd på 12 km.
• Stamuppskattningen grundar sig på antalet järvspår i vilttriangeln samt på material om järvens spårlängd per dygn i snitt (19,5 km), vilket grundar sig på tidigare järvspårningar. Vid behandlingen av materialet använder man den sk. formosovmetoden, enligt vilken antalet övergångsspår räknas som antal djurindivider.

Material i viltskaderegistret

• Järvsituationen i Övre Lappland utreddes genom granskning av uppgifterna i viltskaderegistret för de senaste tio åren. Granskningen genomfördes för de tre nordligaste kommunerna. I registret plockades antal och platsdata ut för skador som järv orsakat på ren. Förändringar i antalen skador kan användas för uppskattning av förändringar i storleken på järvpopulationen.