Utter

Lutra lutra

Kroppens längd 50–100 cm, svansen 26–55 cm, vikt 2,5–15 kg. Pälsen är jämnt brun. Nosen är bred med långa morrhår, öronen är små. Svansen är kraftig, rund till formen och bred vid roten. Benen är korta och uttern har simhud mellan tårna.

Påträffas i hela landet, ställvis slumpartat.

Uttern är anpassad till ett liv i vattenmiljö. Den kan ibland röra sig långt från det närmaste vattendraget, men följer i allmänhet skogsdiken från ett vattendrag till ett annat. I skogen – långt från djurets habitat – kan spår av utter orsaka förundran, om arten inte är känd sedan tidigare. Utterns spår skiljer sig från mårdhundens och rävens spår genom att de har, för mårddjur typiskt, fem tår. Uttern rör sig gärna längs dikesrenar och älvbrinkar även långa sträckor, varvid den lämnar efter sig ett typiskt, brett spår i snön. Utterns spår identifieras om inte annat av att djuret i vinterkylan har dykt under isen eller i vattnet. Utterns spår skiljer sig från minkens främst genom den klart större storleken.

Uttern använder huvudsakligen fisk som näring. Den äter även grodor, kräftor, sjöfågel och deras ägg, vattensorkar, bisamråttor och små däggdjur.

Brunsttiden är oftast i februari-mars och juni-juli, men kan variera i någon mån. Föder 2–5 ungar i april-maj. Boet finns vanligen i en åbrink.

Spår

På mårddjurs sätt rör sig uttern (Lutra lutra) oftast i språng. På bärande skare är det lätt att ta sig fram, varvid steget blir längre och baktassarna stiger framför avtrycket efter framtassarna. Steglängden vid lugnt språng på bärande skare kan vara 70–110 cm. I djup lössnö är det tyngre att röra sig, varvid steget blir kortare. Också i tunn snö syns ofta spåret efter svansen. I djup snö gör uttern en djup fåra. Då lyfter språnget inte djuret över drivan helt, utan kroppen släpar i snön. I nerförsbacke, och ibland också på jämnt underlag, glider uttern på magen och tar fart med ett långt språng. Uttern är kraftigt byggd och rör sig oftare än andra mårddjur i trav. Travstegets längd är 40–60 cm och uttern rör sig bredbent med sina korta ben.

Spåret efter utterns framtass är 7–9 cm långt, tådynorna är tämligen små, och hudflikar mellan tårna sträcks ut till simfötter. Klorna på framtassen är kraftigare än på baktassen. Den främre trampdynan är ganska stor, liksom även häldynan. Spårstämpeln efter häldynan kan ändå vara liten eller saknas helt i avtrycket. Baktassen är mindre än framtassen (5–7 cm). Fotsulans trampdyna är stor, men ofta avtecknas den inte i sin helhet i avtrycket. På tunn snö eller barmark avtecknas ibland nästan endast tårna i avtrycket.

Spillning

Uttern markerar sitt revir med spillning, som den ofta lämnar på strandstenar och höga platser på stränderna, där andra uttrar lätt kan hitta den. Spillningen är mörk och innehåller fiskfjäll och fiskben. När uttern har ätit grodor blir spillningen klibbig. Lukten är ofta sötaktig och inte väldigt obehaglig.

Jakt

Uttern är fridlyst enligt jaktlagen. I fiskodlingsbassänger fångas utter i små mängder för att förhindra skador. Fångst är möjlig endast med dispens som beviljas av Finlands viltcentral.

Dispens för däggdjursvilt

Utter

Kännetecken

Utbredning

Levnadssätt och beteende

Föda

Fortplantning

Se även