Fjällripa

Påminner om dalripan.Vinterdräkten vit, men hos tuppen en svart tygelstrimma mellan ögat och näbben. Hos hönan är strimman svag eller saknas. Tuppens höstdräkt är på huvud, hals och framrygg mörkgrå med vita fläckar. Tuppens sommardräkt har som allmän ton grafitgrått. Hönan är ljusare och mera gulskiftande än tuppen. Fjällriptuppen har ett knarrande läte. Fjällripan är under alla årstider svår att upptäcka i terrängen, på grund av sin goda skyddsfärg.

Dalripan och fjällripan är nära besläktade. De skiljer sig klart från övriga hönsfåglar, men är svåra att skilja från varandra. Å andra sidan kan det här orsaka problem endast i norra Lappland vid gränsen till kalfjället, där båda arterna kan förekomma sida vid sida. På vintern är arterna snövita, endast stjärten är hos båda arterna svart. Fjällriptuppen har – till skillnad från dalripan och fjällriphönan – en svart tygelstrimma mellan näbben och ögat. Den syns även i övriga dräkter, om än svagare.

Fjällriphönan och dalripan är således identiska till färgsättningen. Det är endast fjällripans något mindre storlek och smalare form på näbben som skiljer arterna från varandra. På försommaren är dalriptuppen spräcklig i rödbrunt och vitt. När hösten närmar sig byter tuppen till en fläckigt gulaktig dräkt som påminner om hönans. Vingarna och buken är vita i alla dräkter. Fjällripan är gråare i tonen än dalripan, och den saknar de rödbruna nyanserna. I synnerhet tuppens dominerande färg är grafitgrå. Hönan är gulaktigare och påminner därför mer om dalriphönan. I flykten är de helvita vingarna det mest framträdande kännetecknet för båda arterna.

Det lättaste sättet att skilja arterna åt är med hjälp av lätet: dalripans läten är ljudliga, nasala kacklande läten, medan fjällripans är dämpade knarrande och snarkande läten.