Utfodring

Med viltutfodringen strävar man till att förbättra djurens livsduglighet inför vintern och med den förbättrar man också deras produktionsförmåga. Dessutom kan man med en rätt placerad utfodringsplats minska skadorna för jord- och skogsbruket samt för trafiken. Med viltutfodring kan man i viss mån manipulera djurens beteende och hur de rör sig.

Med utfodringen hjälper man djuren att klara sig över vintern. Vinterutfodringen inleds i god tid innan snön kommer och fortsätts ända tills snön smälter. För många främmande arter är utfodring på vintern nästan ett livsvillkor, men många viltdjur som hör till de ursprungliga arterna har också nytta av jägarnas utfodring. Det är vanligast att ordna utfodring för små hjortdjur samt harar. Det är också populärt att utfodra fälthönsfåglar.

En väl organiserad vinterutfodring är viltvård när den är som bäst och ger möjlighet till selektiv jakt. Med hjälp av viltutfodring får man en god uppfattning över områdets viltdjursstammar. Iakttagande av åtgången på foder vid utfodringsplatserna samt observationer av spår och lämningar är till hjälp vid uppskattningen av mängden vilt och kvalitet. Att använda viltkamera på utfodringsplatsen är en del av den moderna och intressanta övervakningen av viltstammarna.

Om man har rätt att jaga, har man rätt att utfodra

Viltvården är en rättighet för områdets ägare. Vid arrendering av jakträtten överförs också viltvårdsrätten på arrendatorn. Jaktlagens 15 paragraf lyder sålunda: Om något annat inte har överenskommits får arrendatorn vidta viltvårdsåtgärder på jaktarrendeområdet. Härvid får områdets ägare eller innehavare inte vållas skada eller men.

 

Uppdaterad 19.4.2013