Skogsmarker

Många viltarter klarar sig bra mot köld, hunger och rovdjur i ett mångfaldigt skogslandskap, där det finns mångsidig busk- och undervegetation, blandskog, variationer i trädbeståndets storlek och täthet samt lämpligt med behärskad inte skötta områden, som erbjuder skydd och föda. Ur viltsynpunkt värdefulla biotoper är i regel mångfaldiga i fråga om sammansättning och arter.

Människans verksamhet syns starkt i det finländska skogslandskapet. Skogsbruket har såväl direkt som indirekt påverkat viltets levnadsförhållanden och omfattning. Byggandet har splittrat biotoperna och avbrutit spridningsförbindelserna.

Vinnare och förlorare

De för viltet lämpliga biotopernas antal och kvalitet påverkar allra mest viltmängden.

Huvudorsaken till skogshönsfågelstammarnas tillbakagång under de senaste 50 åren anses exempelvis vara den ändrade skogsstrukturen med dess direkta och indirekta effekter. Skogshönsfåglarnas biotoper har splittrats upp och biotopernas kvalitet försvagats. Indirekt har skogarnas metamorfos ökat predationstrycket på skogshönsfåglarna. Utdikningen av skogarna har försvagat förökningsframgången och minskat antalet biotoper som lämpar sig för dalripor i de södra och mellersta delarna av Finland.

Älgen kan i gengäld anses vara en vinnare i det effektiva skogsbruket. De nuvarande skogsvårdsmetoderna upprätthåller och ökar den livsmiljö i vilken älgen trivs, ung skog. Kalhuggningsområden och skogar i plant-skogsskedet erbjuder riklig näring åt älgen.

Markägaren har rätt att besluta

Att förbättra och öka livsmiljöerna i kulturskogar är ett långsiktigt arbete, vars verkningar sträcker sig tiotals år framåt i tiden. Med tanke på viltet är det speciellt viktigt att agera på ett vidsträckt område – det ska finnas till buds tillräckligt med lämpliga biotoper för var och en art, i fråga om såväl skogsbeståndet som landskapet. I det här arbetet är markägaren i nyckelställning. Markägaren har rätt att besluta, hur viltets biotoper tas i beaktande i hans/hennes egna skogar.

Uppdaterad 19.4.2013