Jordbruket

Viltstammarna är stora och livskraftiga i landskap, där det finns ett heltäckande nätverk av tillflykts- och matplatser för rapphöns, fasaner och fältharar. I ett jordbrukslandskap är våtmarker, gräsremsor invid strömbäddarna, naturskötselåkrar och vegetationstäcke på vintern är nyckelfaktorer för arternas trivsel och landsbygdens mångfald.

Också andra arter drar nytta av arbete till förmån för viltstammarna

Viltvården är den centrala orsaken till vården av landsbygdens naturmiljöer och biotoper. I nyckelställning är jägarna, som äger 28 procent av Finlands areal. De markägare som jagar har en ansenlig potential för att trygga naturens mångfald på landsbygden, för också många andra arter i jordbruksmiljön har nytta av skötseln av biotoperna som görs för viltstammarna, och en förbättring av de egna fritidsmöjligheterna ger motivation åt verksamheten.

I ett öppet landskap trivs inte viltet. Det kan vara annorlunda, om...

I ett öppet landskap trivs inte viltet. Det kan vara annorlunda, om…

...man i arbetet inom jordbruket vill ge viltet en chans till framgång.

…man i arbetet inom jordbruket vill ge viltet en chans till framgång. Teckning: Tom Björklund

Starka viltstammar skapar välmående

Välmående viltstammar som kan jagas skapar rekreations- och till och med näringsmöjligheter på landsbygden. En rikedom på vilt och en lönsam jordbruksproduktion ryms mycket väl på samma byslätt. De effektiva och fungerande metoderna ska dock vara enkla.

I detta nu håller man på att utarbeta stödvillkoren för jordbruket för följande programperiod, och Finlands viltcentral har aktivt deltagit i arbetet i två underarbetsgrupper. Arbetet är ännu i begynnelseskedet och i detta nu finns det hopp om ett enklare system än det nuvarande, som bättre svarar på utmaningarna för odlarna samt vården av åkerviltets och vattenfåglarnas biotper.

I gruppen mångfald och landskap, har arbetet tagit sikte på att utveckla de miljöstöd, som ansluter sig till skötseln av biotoper i jordbruksområden. Landsbygdens arter drar bland annat nytta av kulturbiotoper, naturbetesmarker, kantzoner, våtmarker och naturvårdsåkrar. Olika slags stödformer, såsom icke-produktionsinriktade investeringar, möjliggör naturvårdsarbete till och med i stor skala. I gruppen Behandling av avrinningsvatten, strävar man till att främja stödvillkor för inrättande av våtmarker, som är mer användbara än de nuvarande.

Förvaltningsplan för rapphönsstammen

Handbok skötsel av rapphönsstammen

Uppdaterad 19.4.2013