Fångst av främmande arter

I Finlands natur spred det sig på 1900-talet två gemena små rovdjur: minken, som är hemmahörande i Nordamerika och mårdhunden, som hämtats från Ostasien. Den förvildade minkpopulationen uppstod av individer som rymt från pälsfarmerna, medan mårdhundarna åter utplanterades i naturen som pälsdjur på den forna Sovjetunionens territorium. De individer som vandrat över östgränsen har i vårt land bildat en tät mårdhundsstam, som förökar sig effektivt.

Främmande organismarter som importerats från andra sidan jordklotet kan vara mycket skadliga för den ursprungliga naturen. Globalt har det uppskattats att de främmande arterna utgör den näst största orsaken till att polymorfismen i naturen reduceras. I synnerhet främmande rovdjur, såsom minken och mårdhunden, ger upphov till tråkiga förändringar i sitt nya hemlands biotop. I Finland hotar bägge arterna i synnerhet den fågelfauna, som häckar i närheten till vattendrag.

Främmande rovdjur till skada för de finländska arterna

De främmande arternas skadlighet beror på ett flertal faktorer. Den första orsaken är helt enkelt att antalet predatorer ökar. I Finlands natur finns det redan sedan tidigare ett flertal små rovdjur, såsom räv, mård och grävling, som delvis jagar samma bytesarter som mink och mårdhund. De främmande rovdjuren ökar alltså det redan från förut kraftiga predationstrycket i synnerhet på de fågelarter som häckar på marken.

En annan orsak till de främmande rovdjurens skadlighet är att de finländska bytesarterna i evolutionen inte har anpassat sig till de nya predatorerna, varför de inte har lärt sig att skydda sig mot dem på samma sätt som mot de inhemska rovdjuren. Den tredje orsaken är att minken och mårdhunden inte har tillräckligt med naturliga fiender i Finland, som normalt reglerar djurarternas stammar. På så sätt kan de föröka sig och sprida sig snabbare än i sina hemländer, där de är tvungna att kämpa mot rovdjur, sjukdomar och parasiter.

Jägarna har en viktig uppgift

Eftersom de främmande rovdjuren bara har få naturliga fiender, som begränsar deras stammar, spelar människan en viktig roll för att decimera deras antal. Fångst av små rovdjur är ett värdefullt naturvårdsarbete från jägarnas sida, som inte bara viltarterna utan en hel rad andra arter också har nytta av. Allra mest hjälper fångsten de fågelarter som trivs på våtmarker, på sjöarna och i yttreskärgården såsom and- och tordmulefåglar samt vadare. På marken häckande fågelarter som lever i jordbrukslandskap såsom tofsvipa, storspov och rapphöna har nytta av att i synnerhet mårdhundarna blir färre .

Även om det är viktigt med en så effektiv fångst av de främmande rovdjuren som möjligt, ska man också vid jakten på mink och mårdhund iaktta principerna för etiskt godtagbar jakt. I jaktlagen är en hona, som åtföljs av en unge som är yngre än ett år, fredad från början av maj till slutet av juli. Det är också förbjudet att använda fotsax i Finland. Med de här stadgandena strävar man till att hindra att djuren orsakas onödigt lidande.

 

Uppdaterad 19.4.2013