Vadare

Morkulla

(Scolopax rusticola)

Kännetecken: Ungefär lika stor som en järpe. Lång rak näbb, vingarna breda och med rundade kanter. Allmän färg brunspräcklig, svår att upptäcka i terrängen. Rygg och övre delen av baken rostbruna. På hjässan svarta tvärstrimmor. Ögonen stora och nära hjässan. Morkullan lyfter från stående och flyger vinglande. Den fridlysta dubbelbeckasinen är i flykten nästan lika tung som morkullan.

Utbredning: I södra och mellersta Finland rätt vanlig, häckar i lövträdsdominerade skogar, saknas norr om polcirkeln.

Fortplantning: Lägger i april–maj 3–4 avlånga, gulgrå brunspräckliga ägg. Ibland en andra kull i juni–juli. Boet på marken i skydd av risväxter.

Föda: Maskar, sniglar, larver, insekter.

Övrigt: Årlig bytesmängd 2 000 – 6 500 fåglar.

 

Enkelbeckasin

(Gallinago gallinago)

Kännetecken: Mycket mindre än morkullan. Dräkten brunstrimmig. På huvudet längsgående strimmor. Bröst och sidor med tvärgående strimmor avtecknar sig tydligt mot den ljusa buken. Näbben lång och rak. Lyfter ofta från stående och ger ifrån sig ett hest pustande – ätsch. Flykten går i zig-zag, fågeln stiger högt och fäller sig snabbt ner. Arten gömmer sig gärna bland vegetationen. Stjärtens kanter har litet vitt. Den fridlysta dubbelbeckasinens stjärt har breda vita kanter.

Utbredning: Rätt vanlig i hela landet vid kärr, strandängar och sumpmarker. Stammen rikligast i norra Finland.

Fortplantning: Lägger i april–maj fyra päronformade grönbruna mörkfläckiga ägg. Boet på kärrholmar eller tuvor.

Föda: Maskar, insekter och växtdelar.

Övrigt: Fridlyst.

 

Dvärgbeckasin

(Lymnocryptes minimus)

Kännetecken: Vår minsta viltfågel. Näbben klart kortare än hos enkelbeckasinen, som den i övrigt liknar. På ryggen gula längsgående strimmor, som avtecknar sig skarpt mot den purpurglänsande ryggfjäderskruden. Sidorna har längsgående strimmor. Lyfter direkt från stående. Flyger flaxande, inte i kast som enkelbeckasinen. Stjärten kilformad, och den har inget vitt. När den lyfter har den i allmänhet inte ljud. Draglätet påminner om ljudet från hästhovar.

Utbredning: Häckar på kärrmarker och strandängar i norra Finland.

Fortplantning: Lägger i maj–juni 4 gulaktiga brunprickiga ägg, som påminner om enkelbeckasinens ägg. Boet på en svårtillgänglig tuva. En andra kull möjlig.

Föda: Maskar, insekter, sniglar och vegetabilisk föda.

Övrigt: Fridlyst.

 

Uppdaterad 15.4.2013