Ugglor

Hökuggla

(Surnia ulula)

Kännetecken: Hökliknande uggla. Ryggsidan mörkt gråbrun med vita fläckar, undersidan vit med mörka tvärstrimmor. Vitt ansikte med mörka kanter. Stjärten lång, vingarna rätt spetsiga. Rör sig också på dagen och sitter på synligt ställe i en trädtopp eller på en elledning. Flykten sparvhökliknande med flaxanden och glidningar. Hökugglan skiljer sig från hökarna genom det runda uggle­huvudet.

Övrigt: Fridlyst.

Jorduggla

(Asio flammeus)

Kännetecken: Medelstor uggla med brunt som allmän färg. Örontofsarna är knappt synliga och ögonen gula. Den snarlika hornugglans ögon orangegula och örontofsarna långa. Rör sig ofta också på dagen, varvid det stora huvudet och den mjuka flygstilen skiljer den från hökar och viltfåglar.

Övrigt: Fridlyst.

Slaguggla

(Strix uralensis)

Kännetecken: Storväxt uggla, dock mindre än berguven, som påminner om kattugglan. Den vita gulgrå fjäder­dräkten har längsgående strimmor. Ljust ansikte med svarta ögon, som är mindre jämfört med kattugglans. I flykten är stjärten lång (kortare hos kattugglan). Spellätet hoande, varningslätet ett kort skällande vuh.

Övrigt: Fridlyst.

Lappuggla

(Strix nebulosa)

Kännetecken: Nästan lika stor som berguven, med lång stjärt. I ansiktet mönster av mörka ringar, i vars mitt vita fjäderfigurer ovanför ögonen och mot näbbens sidor. Ögonen är gula (slagugglan har svarta). Spellätet en serie dova hoo-läten.

Övrigt: Fridlyst.

Berguv

(Bubo bubo)

Kännetecken: Landets största uggla. De stora örontofsarna syns när fågeln sitter, men inte när den flyger. Den gulbruna dräkten har svart mönster. Ögonen orangeröda, verkar bryska. Stjärten ganska kort. Vingslagen stela, glidflyger emellanåt. Spellätet en tvåstavig dov pustning hoo-oo, som upprepas med långa intervaller. Varningslätet skällande eller knäppande.

Övrigt: Fridlyst.

Uppdaterad 28.6.2013