Gnagare

Bisamråtta

(Ondatra zibethica)

Kännetecken: Kroppslängd 24–40 cm, svans 19–28 cm, vikt 500–1 700 g. Allmän färg brun, undertill ljusare. När pälsen blir våt ser den mörkare ut. På bakfötterna simhud. Svansen är platt på sidorna och täckt med fjäll. Simmar och dyker bra.

Utbredning: Hemma från Nordamerika, inplanterad i Finland 1919 och utbredd i hela landet, förutom i Lapplands fjällområden. Stammarna ställvis mycket rikliga. Bygger upp till meterhöga bostackar i strandvattnet som vinter- och matbon.

Fortplantning: Brunsttid på våren, men brunsten fortsätter försvagad hela sommaren. Dräktighetstid 25–30 dygn. 2–3 kullar, med 5–9 ungar per kull. Stor fortplantningsförmåga; kort livstid, 90 % av stammen ettåringar. Ungarna föds vanligen i jordbon, som finns i de gångsystem bisanråttan gräver i strandsluttningen.

Föda: Vattenvegetation, odlingsväxter, musslor och snäckor.

Övrigt: Det årliga bytet uppgick på 1950–1980-talen till 100 000–200 000 exemplar men numera till endast 3 500- 15 500 exemplar.

 

Europeisk bäver

(Castor fiber)

Kännetecken: Den största gnagaren i landet, kroppslängd 65–105 cm, svansen 22–38 cm, vikt 12–33 kg. Pälsens allmänna färg brun, underullen grå. Svansen vågrätt platt, lik ett årblad och täckt med fjäll. På bakfötterna simhud. Simmar och dyker bra. Bygger dammar i vattendragen. Boet av trädstammar, kvistar och gyttja är imponerande stort. Det är besvärligt att särskilja europeisk bäver och kanadensisk bäver, för dessa två arter har yttre skillnader främst i svansens mått och form. Arternas svansar är i huvuddragen likadana det vill säga breda, platta och fjälltäckta, men kanadabäverns är en aning kortare och bredare ganska jämnbred över hela längden, då den europeiska bäverns klart smalnar av mot spetsen. För en noggrann identifiering behövs ett fastställande av en expert.

Utbredning: Stammen försvann närmast på grund av överdimensionerad jakt, men inplanterades senare på nytt. Numera uppgår stammen till 2 400–3 000 djur.

Fortplantning: Monogam, brunsttid i januari–februari, dräktighetstid 3,5 mån. Föder på våren 1–8 ungar. Ibland framskjuts dräktigheten och ungarna föds först på hösten.

Föda: Bark från asp och björk, skott och blad, även övriga lövträd och buskar, ibland tallbark.

Övrigt: Dammarna är viktiga för sjöfågelkullarna. För jakt på europeisk bäver behövs av Finlands viltcentral beviljad jaktlicens.

 

Ekorre

(Sciurus vulgaris)

Kännetecken: Kroppslängd 18–24 cm, svansen 14–19 cm, vikt 200–390 g. Ekorren byter päls två gånger om året. Ryggen är på sommaren brun, men blir till vintern grå. Buksidan är vit hela året. Den långa svansen och de tofsprydda öronen byter inte färg. Ekorren klättrar i träd och hoppar från träd till träd, på marken rör den sig jämfota hoppande.

Utbredning: Påträffas i hela landet, utom i kalfjällen och på vissa skär. Stammarna varierar mycket från år till år. Ekorren lever helst i barrskog, men den påträffas också i parker och trädgårdar. Ekorren rör sig på dagen. Till natten söker den sig till sitt bollformade bo, en trädhåla eller holk.

Fortplantning: Ekorrens dräktighetstid är 35 dygn. Kullarna är vanligen två, i undantagsfall tre. Kullar förekommer i april–september, men ibland också andra tider på året. Mängden ungar per kull varierar mycket, i allmänhet är de 3–6. Näringssituationen inverkar på antalet kullar och ungar. Ekorren bygger bolliknande bon i träden, eller så kan boet finnas i en håla eller en holk. Ekorren har reservbon, dit den kan flytta ungarna.

Föda: Frön från gran och tall, dåliga fröår även knoppar från samma träd. På sommaren dessutom bär, svampar, insekter samt övrig animalisk föda.

Övrigt: Ekorren var i tiden det viktigaste pälsviltet i vårt land. Bytesmängden uppgick till rentav flera miljoner årligen. Numera utgör årsbytet 3 000 – 10 000 exemplar (skinnets pris lågt).

 

Flygekorre

(Pteromys volans)

Kännetecken: Något mindre än ekorren. Färgen ljusgrå hela året. Ögonen mycket stora. Kan tack vare sina hudveck flyga från träd till träd.

Utbredning: Sibirsk art, vars randområde Finland utgör. Påträffas fåtaligt i lövträdsrika blandskogar upp till Salla-området. Föredrar gamla lövskogar, där det växer alar. Rör sig i skymningen och på natten. Sover på dagen i holk eller håla.

Fortplantning: 1–2 kullar om året, med i medeltal 2–6 ungar. Bo i trädhåla eller holk.

Föda: Hängen från al och björk, på sommaren även skott, blad, bär m.m.

Övrigt: Fridlyst. Hör inte till det jaktbara viltet.

 

Uppdaterad 15.4.2013