Siirry sisältöön

VargLIFE: Stora rovdjur ger upphov till oro och extra arbete på gårdarna

Enligt den senaste beståndsberäkningen ligger drygt 2 100 gårdar med nötboskap, får eller getter på vargrevir. Djurbönderna i rovdjursområden är tvungna att tänka på hur de ska hålla djuren säkra.  Projektet VargLIFE utredde böndernas åsikter om att skydda tamdjuren.

Stora rovdjur dödar och skadar produktionsdjur varje år. Söder om renskötselområdet är tamdjur, som får och nötboskap, utsatta för angrepp. Där är det ofta vargen som varit framme.

Djurbönderna oroar sig över skador och sover dåligt på grund av oron. Projektet VargLIFE utrdde hur mycket tid och pengar bönderna använder på att skydda djuren och vad de anser om att förebygga skador.

Böndernas åsikter kartlades genom två förfrågningar och intervjuer. Utredningen omfattade 233 djurhållande gårdar söder om renskötselområdet. På grund av att svarspersonerna var relativt få går det inte att generalisera resultaten till vare sig alla djurhållare i Finland eller alla djurhållare i rovdjursområden. Resultaten ger ett underlag för en debatt om hur man kan stöda djurbönderna med att skydda djuren.

Naturresursinstitutet gjorde utredningen i samarbete med Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenterna MTK och Finlands viltcentral.

Risken för rovdjursskador motiverar till att skydda djuren

Majoriteten av svarspersonerna ansåg att vargen utgjorde det största hotet mot tamdjuren. I synnerhet får och getter sågs som mest utsatta för angrepp.

”Ju större risken för skador ansågs vara, desto mer benägna var djurbönderna att vidta åtgärder för att skydda djuren”, säger specialforskare Jani Pellikka på Naturresursinstitutet.

Den ena av förfrågningarna skickades via föreningar inom Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenterna MTK. Dessa föreningar ligger åtminstone delvis på vargrevir.

De fyra vanligaste metoderna för att förebygga skador var att

  1. se till att rovdjuren inte hittar föda i närheten av gården, så att de inte vänjer sig vid att leta efter föda där
  2. installera och underhålla rovdjursstängsel
  3. flytta tamdjuren till nattinhägnader eller ta in dem till natten
  4. ta reda på rovdjurssituationen till exempel på Riistahavainnot.fi.

Många av djurbönderna använde flera metoder samtidigt. En del av svarspersonerna uppgav också att de använde mer sällsynta metoder, som boskapsvaktande hundar eller ljud-, ljus- och luktskrämmor.

Rovdjursstängsel är en effektiv men arbetskrävande metod

Rovdjursstängsel är elstängsel enkom avsedda för att skydda tamboskap som betar ute. De ger ett effektivt skydd mot rovdjur. Den andra förfrågningen skickades till bönder som fått material för rovdjursstängsel av Finlands viltcentral. Av svarspersonerna uppgav 80 procent att de var nöjda med stängslets skadeförebyggande effekt.

”Utöver den avskräckande effekten nämndes sinnesfrid och bättre nattsömn som de största fördelarna. Rovdjur hade observerats utanför stängslet, men inte innanför”, säger Jani Pellikka.

Bönderna uttryckte missnöje över bland annat alltför korta stolpar med tanke på snöförhållandena och besväret att underhålla stängslet.

Material för rovdjursstängsel kan ansökas hos Finlands viltcentral med en motiverad ansökan. Bonden ansvarar själv för att montera och underhålla stängslet.

Rovdjursstängsel kräver underhåll och är såtillvida en relativt dyr skyddsmetod. De flesta av svarspersonerna hade byggt 1 500 meter rovdjursstängsel. Visserligen förekom det stora skillnader i det inhägnade områdets storlek.

De gårdar som fått material för stängslet från Finlands viltcentral uppgav att

  • det i regel tog 60 timmar att bygga ett nytt rovdjursstängsel och kostnaderna uppgick till cirka 1 euro per meter.
  • reparationerna och underhållet tog 20 timmar per år och kostnaderna uppgick till cirka 0,34 euro per meter.

Tungt att skydda tamdjuren – men det finns hopp om en bättre framtid

Majoriteten av svarspersonerna ansåg att staten absolut ska ersätta alla rovdjursskador och att skador främst ska förebyggas genom jakt. Med jakt avsågs uttagning av de individer som orsakat skador. Majoriteten ansåg att staten bör betala ersättning för allt det arbete som hänför sig till förebyggande av skador.

”Syftet med utredningen var att hitta metoder med vilka man kan stöda djurbönderna med att förebygga rovdjursskador. I svaren uttrycktes bland annat önskemål om bättre stängselmaterial”, säger Jani Pellikka.

Majoriteten av svarspersonerna uppgav att de sannolikt fortsätter med djurhållningen trots risken för rovdjursskador.

Mer information lämnas av

Jani Pellikka, specialforskare, Naturresursinstitutet
029 532 7544, jani.pellikka@luke.fi

Rapporten: https://jukuri.luke.fi/bitstream/handle/10024/547058/luke-luobio_5_2021.pdf