Jord- och skogsbruksministeriet, miljöministeriet, Finlands viltcentral och Forststyrelsens jakt- och fisketjänster:
Jord- och skogsbruksministeriet och miljöministeriet beviljar betydande finansiering för jakt efter främmande rovdjur i värdefulla fågelvatten inom nätverket Natura 2000. Målet är att ge försämrade och hotade vatten- och strandfåglar möjlighet att häcka ostört. Häckningen störs särskilt av mårdhund och mink som är skadliga främmande arter. Jord- och skogsbruksministeriets finansiering uppgår till 2,5 miljoner euro och miljöministeriets till 1,8 miljoner euro. Att fånga främmande rovdjur i skyddsområdena är en åtgärd i ministeriernas gemensamma Helmi-program som stärker den biologiska mångfalden.
Miljöministeriet inledde år 2020 Helmi-programmet som genomförs runt om i landet på många olika naturområden, såsom myrar, stränder och lundar. Ett av programmets mål är restaurering av värdefulla fågelvatten. Även jord- och skogsbruksministeriets SOTKA-projekt som handlar om våtmarker och fågelvatten startade 2020. Nu deltar jord- och skogsbruksministeriet i Helmi-programmet som har ett samband med vissa av SOTKA-projektets åtgärder.
– En stor del av finländarna har ett starkt förhållande till naturen. Arbetet för att främja den biologiska mångfalden sker på många olika sätt. Åtgärderna i Helmi-programmet sammanför jägare, fågelentusiaster och miljöfolk som alla arbetar för livskraftiga våtmarker och vattenfåglar, säger jord- och skogsbruksminister Jari Leppä.
– Globalt sett är främmande arter den näst största orsaken till att den biologiska mångfalden utarmas. För att förbättra möjligheterna för hotade fågelarter att häcka, fångar vi främmande rovdjur samtidigt som vi restaurerar fågelvatten. Helmi-programmet hjälper oss att bevara hotade livsmiljöer och restaurera ett rekordstort antal fågelvatten och våtmarker, säger miljö- och klimatminister Krista Mikkonen.
Restaureringen av våtmarker och jakten efter främmande rovdjur kompletterar varandra
Avsikten är att under denna regeringsperiod förbättra tillståndet i 80 fågelvatten genom att öka bland annat arealen öppet vatten, iståndsätta strandängar, reduktionsfiska, bygga eller restaurera häckningsöar och ge fåglar möjlighet att häcka ostört med hjälp av rovdjursjakt. Miljöministeriet svarar för restaureringen av fågelvattnen och jord- och skogsbruksministeriet för bekämpningen av främmande arter. Restaureringen av våtmarker är inte en tillräcklig åtgärd eftersom utan rovdjursjakt blir vattenfåglar lätta byten för minkar och mårdhundar.
Främmande rovdjur ska också fångas inom ett tillräckligt stort område utanför skyddsområdet för att fåglarna ska få häcka i lugn och ro. Jakten sker alltså delvis också på privata marker, varför den ordnas i nära samarbete med markägarna. Projektet genomförs av Finlands viltcentral och Forststyrelsens jakt- och fisketjänster.
– Det är fint att samhället har börjat se hur viktigt det är med jägarnas naturvårdsarbete. I samband med SOTKA-projektet har vi utvecklat en fungerande modell för jakt efter främmande rovdjur som vi också använder i Helmi-programmet. När vi planerar jakten ska vi dock ta hänsyn till att jakten sker i naturskyddsområden. Tillsammans med Forststyrelsen rekryterar vi jaktsamordnare som utbildar alla de aktörer som deltar i rovdjursjakten, berättar viltvårdschef Jarkko Nurmi vid Finlands viltcentral.
Resultaten av jakten bedömer man bland annat genom att följa utvecklingen av rovdjursstammar i målområdena samt antalet vattenfågelpar och -ungar. Vid jakten följs djurskyddslagen. Den bästa jakttiden är vårvinter, då mårdhunden och minken redan besöker våtmarker, men fåglarna ännu inte återvänt och börjat bygga bon. Höst är också en bra jakttidpunkt eftersom de rovdjursungar som har fötts på sommaren söker livsmiljöer.
Ministeriernas gemensamma Helmi-program siktar till 2030 och dess åtgärder hjälper hundratals hotade arter och en stor del av Finlands hotade naturtyper. Sotka-projektet fortsätter som en del av Helmi-programmet och ska främja försämrade andfågelarter bland annat genom att ge flyttfåglar trygga rastplatser och genom att restaurera våtmarker utanför naturskyddsområdena.