Aktuellt att anlägga viltåkrar

Med hjälp av foder som odlas för vilt ökar man naturens mångfald. Lämpliga växtarter och en lämplig placering av viltåkrarna erbjuder foder samt fortplantningsplatser och skydd speciellt för vilt som lever i åkermiljö och även för många andra djurarter som lever i vilt tillstånd. Viltåkrar längs med diken och vattendrag fungerar även som skyddszoner som fångar upp näringsämnen.

Beroende på växtarterna är viltåkrarna till nytta förutom för vilt och andra däggdjur även för många insektsarter, såsom fjärilar, bin och även för småfåglar. Viltåkrar i jordbrukslandskapet erbjuder ofta också färgprakt och glädje för förbipasserande.

Vid anläggningen av viltåkrar utgår man huvudsakligen från viltarternas behov. För fälthöns och småvilt i odlingsområden i allmänhet är viltåkerns form och placering viktigare än en stor yta och ett enhetligt åkerskifte. Småviltet på åkrarna, såväl fåglar som harar, har bäst nytta av långsmala viltåkrar som erbjuder längre gränszoner. Gränszonens kvalitet och omfattning är nyckelord i åkerviltvården.

Viltåkrarna långt från livligt trafikerade vägar

Inte heller för hjortdjur är viltåkrarnas placering likgiltig, och de behöver större viltåkrar än småviltet. Genom en noga övervägd placering av viltåkrarna kan man i viss mån styra hjortdjurens näringsanvändning. För att förebygga trafikskador ska åkrarna alltid anläggas på tillräckligt avstånd från sådana vägar vars trafiktäthet överstiger 3 000 fordon per dygn.

Viltåkrar gör att speciellt hjortdjurshonor och deras kalvar under höstsäsongen håller sig i närheten av den fungerande viltfoderväxtligheten. Så länge älgen fortsätter att äta av den för ändamålet avsedda foderväxtligheten hålls den också borta från till exempel trafiken.

Som odlingsplatser för viltåkrar lämpar sig obrukade eller aktivt obrukade områden, som eventuellt har hamnat utanför olika stödformer och avtal inom lantbruket, t.ex. små skogsåkrar på en eller ett par hektar. Verksamheten på sådana områden är inte nödvändigtvis bunden till begränsningar i anslutning till olika stödvillkor. Tidpunkterna för sådd är fria och användningen av växtskyddsmedel, såsom glyfosat, för bekämpning av ogräs, sker enligt egen bedömning. Användning av fröblandningar förebygger stora insektskador.

Naturvårdsåkrar ska sås före utgången av juni månad

Lantbrukets nuvarande miljöstöd möjliggör, beroende på placeringen av åkerområdena och markägarens stödavtal och intresse, odling av viltväxter. Viltåkrar som anläggs under benämningen naturvårdsåker och beviljas stöd är idag väldigt vanliga. Angående områden som lämpar sig för det här ändamålet lönar det sig att förhandla med markägaren. Trots att stödet till markägaren för naturvårdsåkrar är 300 euro per hektar, borde jägarna stödja projekten genom att till exempel delta i frökostnaderna.

Naturvårdsåkrar för vilt ska sås före den 30 juni. Sådd i stubben och användning av inhemska frön rekommenderas. Växtligheten i en mångfaldsåker, vilket även en viltåker är, får emellertid inte det första året anläggas genom direktsådd i vall.

I fröblandningen måste frön av minst två av följande växter ingå: spannmål, bovete, solros, oljelin, ärt rybs, raps eller senap, foderkål, foderraps, oljerättika, foderbetor (fodersockerbeta, blastrova eller turnips), gräsväxter och klöver. En fröblandning med gräsväxter måste alltid också innehålla frön av någon ettårig växt som inte är gräs eller klöver. Viltväxterna får sås i rader enligt växtarten, vilket ökar mångfalden och samtidigt även gränszonen.

Viltväxter kan odlas på samma skifte under en eller flera växtsäsonger. Viltväxterna måste bevaras på skiftet minst till sådden nästa vår. Växtskyddsmedel får inte användas på naturvårdsåkrarna. Mångfaldsåkrar får inte bearbetas utom i samband med att växtligheten anläggs eller avslutas. Kravet på växttäcke på naturvårdsåkrar kan inte frångås. I samband med att mångfaldsåkrarnas växtlighet anläggs är det möjligt att gödsla litet för att växtligheten ska bli täckande.

Läs mer av foderväxter

En del av skörden för vinterutfodring

Växtligheten på åkrar som besåtts med fröblandningar av viltväxter ska användas för utfodring av vilt. Det lönar sig att ta vara på en del av skörden genom torkning på störar eller rundbalspressning, speciellt för vinterutfodring på områden med hjort och rådjur. Återväxten av rödklöver efter slåttern erbjuder en omfattande och attraktiv växtlighet för många arter under höstsäsongen. På naturvårdsåkrar som har anlagts för vilt är slåtter tillåten efter den 1 augusti.

Den huvudsakliga såddtiden för viltåkrar i södra Finland är mitten av juni, efter att sådden i det traditionella jordbruket är avslutad. Härigenom mognar till exempel havren i blandsådd först i slutet av september. Den lämpliga såddtidpunkten för höstråg och foderoljerättika för hjortdjursbete infaller senare.

Råg sås i södra Finland i mitten av augusti och foderoljerättika i början av augusti. När man sår vid rätt tidpunkt hinner skördarna mogna i september-oktober, varvid foderbiomassan är som bäst när älgar, hjortar och rådjur förbereder sig inför vintern.

Ytterligare information: Landsbygdsverket samt från kommunernas lantbrukssekreterare

Bild: Pasi Leino