Vilthushållning

Jakt och fiske – vilthushållning – har en stor roll i Finlands historia, eftersom vårt land i tiderna förmodligen befolkades tack vare den välfärd som vilthushållningen erbjöd. Den karga men rena naturen och de milsvida vildmarkerna utgjorde då grunden för utkomsten.

Jakten som begrepp och dess roll har förstås ändrat sedan dess, men den välfärd som den för med sig utgör fortfarande en konkret del av det finländska, mångvärdiga levnadssättet. Jakten ger läckra viltmåltider, rekreation och motion. Också den naturvård som jägaren bedriver är en värdefull ekosystemtjänst för naturen och samhället.

Till den finländska vilthushållningen hör som en väsentlig del utförlig information om viltstammar och viltfångst. Arbetsfördelningen inom informationsproduktionen är klar: jägarna utför standardiserade viltinventeringar i form av talkoarbete, medan forskarna vid Naturresursinstitutet ansvarar för den vetenskapliga behandlingen av materialet.

Den finländska vilthushållningen grundar sig på forskning och fakta, och förvaltningsbeslut gällande vilt kan tas utgående från omfattande och uppdaterade forskningsuppgifter. Den finländska viltinformationen ger goda möjligheter till kontrollerad och hållbar jakt.

En del av den finländska vilthushållningen utgörs av förvaltningsplaner för viltarterna. Dessa utarbetas på Finlands viltcentral under ledning av jord- och skogsbruksministeriet. De utarbetas genom omfattande deltagande och behandlas som en del av samhällets beslutsfattande, för att de ska svara mot det mångvärdiga samhällets uppfattning om god vård av viltstammarna.

Ett delområde inom vilthushållningen är förebyggande av skador orsakade av vilt. Till exempel hjortdjur orsakar skador inom jord- och skogsbruk och i trafiken. Jord- och skogsbruksskadorna ersätts till markägarna genom de licensavgifter jägarna betalar. Därtill hjälper Finlands viltcentral markägare att förebygga skador som orsakas av vilt.

 

Uppdaterad 6.10.2015