Sparsam beskattning trumf i hönsfågelskogen

Sommarens vilttriangelinventeringar visade att skogshönsfåglarna i helhet minskat med en fjärdedel jämfört med ifjol. Den största orsaken till minskningen var det svaga häckningsresultatet. Således är största delen av fågelbestånden den här hösten äldre fåglar, som borde beskattas väldigt sparsamt med jakt.

Den kyliga försommaren gav anledning till att man kunde ana ett svagt häckningsresultat för skogshönsfåglarnas de. Och så gick det att särskilt bland tjädrar och orrar överlevde under medeltalet färre kycklingar ända till slutet av sommaren. Därför är det den här hösten med nöd och näppe som knappt en tredjedel är ungfåglar av tjädrar och orrar och ställvis är de ungas andel ännu mindre. Men däremot lyckades dalripans reproduktion bra, i Lappland till och med utmärkt. En orsak till skillnaden mellan arterna kan vara det att av skogshönsfåglarna så häckar dalripan senare. Och vid tidpunkten för kläckningen av dalripans kycklingar hade vädret vänt och blivit lite gynnsammare.

Trots ett gott häckningsresultat minskade också beståndet av dalripor märkbart från året innan, för att överlevnaden bland de äldre fåglarna från föregående höst var svag. Samma fenomen det vill säga en stor ”vinterdödlighet” var en delorsak till minskningen av bestånden med tjäder, orre och järpe. Förra vintern var ju i stora delar av landet ovanligt mild och snöfattig, den värsta möjliga för skogshönsfåglar som är anpassade till snörika kalla vintrar.

Äldre fåglar viktiga för fortbeståndet

På grund av att fågelbestånden minskat har Jord- och skogsbruksministeriet stadgat om tidsbundna och regionala begränsningar för jakten på skogshönsfåglar för det här året. Dalripan är i stora delar av Norra Finland helt fredad den här hösten.

Fastän bestånden av skogshönsfåglar inte direkt är i vågdalen, är det nödvändigt med en försiktig jaktbeskattning. Varje skogshönsfågeljägare kan för sin egen del ansvara för att fågelbestånden bevaras livskraftiga och jaktbara också de kommande åren.

Grundregeln för selektiv beskattning av skogshönsfåglarna råder till att inrikta jakten på unga det vill säga årets ungfåglar av den anledningen att deras chanser för att överleva till följande vår är betydligt sämre än äldre fåglars. Den här hösten är dock regeln speciellt svår att följa, då största delen av de skogshönsfåglar som påträffas är äldre. För fågelbestånden representerar äldre fåglar ett värdefullt kapital, vilket borde beskattas väldigt sparsamt.

Många jaktföreningar har på sina områden fredat orrens spelplatser. Ändå är den så kallade spelplatsjakten ställvis vanligt förekommande, fastän det här jaktsättets ekologiska hållbarhet på starka grunder kan ifrågasättas. Höstspelet är en viktig del av orrens och tjäderns årscykel, för där lägger tupparna grunden till sin ställning vid vårspelet och hönorna bedömer preliminärt tupparnas duglighet. Höstspelen är nämligen de äldre fåglarnas ”lekar”, de unga deltar just inte i dessa. Då fågelbestånden minskar är det en ännu större orsak till att undvika jakt på spelplatserna.

Tilläggsuppgifter:
Arto Marjakangas, projektchef, Finlands viltcentral
tel. 029 431 2421, arto.marjakangas@riista.fi

Se jakttider och begränsningar för skogsfåglar http://riista.fi/sv/jakt/jakttider/