Skador förebyggs med hjälp av bäverjakten

Majavatiedote_Ohto Salo

Genom vårens bäverjakt förebyggs lokala skogs- och åkerskador. Dessutom bjuder naturen jägaren på immateriella värden. De två bäverarterna i Finland förekommer huvudsakligen i olika delar av landet, men på gränsområden måste jägaren vara uppmärksam.

I vårt land finns två bäverarter: i Västra Finland europeisk bäver och i Östra och Mellersta Finland kanadensisk bäver. Den som främmande art klassade kanadensiska bävern jagas med tillstånd av markägaren eller jakträttshavaren. För jakt på den europeiska bävern, som hör till våra ursprungliga arter, krävs jaktlicens beviljad av Finlands viltcentral.  I Finland finns således två bäverarter, men i den långsiktiga skötseln av bäverstammarna eftersträvas att den europeiska bävern gynnas.

En värdefull viltart

Det viktigaste vid förebyggandet av skador orsakade av bäver är att sommartid granska de förändringar som sker i stammen och dimensionera bäverjakten så att omfattande skador undviks. Bäverjakten inleds den 20 augusti och fortsätter fram till utgången av april. Som fångstredskap används huvudsakligen gevär, jaktbåge eller saxar som dödar omedelbart.

Genom jakten begränsas bäverstammens tillväxt på områden med stor stamtäthet, och samtidigt förebyggs skador. De skador som orsakas av bäver ersätts inte av statsmedel. Bävern är ett värdefullt vilt, av vilket den tåliga pälsen och det smakrika köttet används. Därtill kan man få ett fint jaktminne genom att bleka bäverns kranium.

Stamuppskattning vart tredje år

Bäverinventeringarna utförs vart tredje år, och utgående från dem gör Naturresursinstitutet en uppskattning av storleken på bäverstammarna. I inventeringarna år 2013 räknades totalt 1 376 bon för kanadensisk bäver. Enligt dessa uppgifter skulle stammen för kanadensisk bäver bestå av minst 3 900 och högst 7 200 individer. Stammen är tätast i Norra Karelen och i Södra och Norra Savolax. I Sydöstra Finland och Kajanaland är stammen måttlig, och i Mellersta Finland och Uleåborg liten. I Tavastland är bäverbeståndets utbredning fortfarande fläckvis. Mängden kanadensisk bäver har minskat en aning sedan 2010.

Enligt Naturresursinstitutets uppskattning består den europeiska bäverstammen av minst 2 400 individer, men kan uppgå till över 3 000 individer. År 2015 fångades 181 europeiska bävrar. Den europeiska bäverns utbredningsområde omfattar nästan hela Satakunta, en del av Södra Österbotten och Kust-Österbottens södra delar. Kärnområdet för artens utbredning i Satakunta omfattar Kumo älvdal från Björneborg till Kumo och å andra sidan från Björneborg norrut till området Merikarvia-Siikainen.

Därtill har europeisk bäver uppenbarligen vandrat över från svenska sidan till Västra Lappland. I vattendragen Luosujoki, Kesänkijoki och Äkäsjoki norr om Äkäslompolo håller stammen på att växa. Europeisk bäver finns eventuellt även i vattendragen som mynnar ut i Pellonjärvi. De bästa förutsättningarna att stärka stammen av europeisk bäver finns förmodligen i Lappland, där staten på stora områden är den enda markägaren.

För att riva en damm krävs markägarens tillstånd

Som pionjärart formar bävrarna sin livsmiljö enligt sina behov genom att styra vattenflödet med fördämningar. Den höjda vattennivån är till fördel även för många skogsdjur, eftersom livsbetingelserna blir mångsidigare. Våtmarker som är värdefulla för vatten- och hönsfåglar uppstår, i vilka olika födoinsekter trivs. Översvämningsområden i anslutning till sjöar eller dammar utgör fortplantningsplatser för fiskar som leker.

På vissa platser förorsakar fällda träd samt översvämmade väg-, skogs- eller åkerområden stora ekonomiska skador för markägarna. De vanligaste problemobjekten är dammar som byggs i vägtrummor eller skogsdikningsområden. Angående en bäverdamm bör göras en anmälan till markägaren eller det lokala jaktsällskapet, för att fördelarna och nackdelarna med den höjda vattennivån ska kunna bedömas.

Dammar eller andra konstruktioner som hör till ett bebott bo får med tillstånd av markägaren för förebyggande av skador förstöras under följande tidsperioder:

1) 15.6 -15.9 i landskapet Lappland,

2) 15.6 – 30.9 i landskapen Norra Österbotten och Kajanaland,

3) 15.6 – 15.10 i landskapen Österbotten, Mellersta Österbotten och Södra Österbotten, Mellersta Finland, Norra Savolax, Södra Savolax och Norra Karelen,

4) 15.6 – 31.10 i övriga Finland.

Övriga tider får bebott bo, damm eller annan konstruktion byggd av bäver inte förstöras.

Bild: Ohto Salo

För mer information:
Regionala jaktchefer och viltplanerare