Jakten på sjöfåglar börjar

Heinäsorsa (5)

Jakten på sjöfågel börjar lördagen den 20 augusti klockan 12:00. Finlands viltcentral rekommenderar jägarna att vara återhållsamma vid jakt på sjöfågelarter som är på tillbakagång. Jakten ska inriktas på andarter som det finns rikligt av och vars stammar har varit i en gynnsam utveckling såsom gräsänder, krickor och knipor.

Av vårt lands över 306 000 jägare deltar knappa hundratusen i andjakten, som börjar vid tolvslaget den 20 augusti och fortsätter ända fram till slutet av december. Från och med 20 augusti får man jag gräsand, kricka, årta, bläsand, stjärtand, skedand, brunand, vigg, knipa, ejder, sothöna och kanadagås. Det är förbjudet i hela landet att jaga sädgås och jakt på grågås är förbjuden på områden i inlandet. Av sjöfågelarterna är de vanligaste bytesarterna gräsand, kricka och knipa.

Jägarna borde komma ihåg, att endast de sjöfåglar får jagas som med säkerhet har identifierats och att övriga jägare, natur och bosättning alltid måste tas i beaktande. Sjöfågeljägarens etiska regler finns att ladda ner på Finlands viltcentrals webbsidor.

Omdöme vid jakt

Finland är många sjöfågelarters viktigaste producentland inom den Europeiska unionens område. Av de viltsjöfåglar som trivs på frodiga fågelvattnen har de häckande stammarna av stjärtand, bläsand, årta, brunand, vigg, och sothöna minskat. Huvudorsaken till tillbakagången är enligt undersökningarna försämringen av livsbiotopernas tillstånd. De arter som är på tillbakagång favoriserar frodiga fågelvatten, som lider av övergödning, igenväxt, tillväxt av mörtfiskbestånd och små rovdjur. Viggen och brunanden som särskilt gärna häckar bland måskolonier lider också av att skrattmåsen minskar. Bläsanden som föredrar fräkenbevuxna områden verkar lida av att mängden sjöfräken minskar.

Jägarna borde bära sitt ansvar i beståndsvården av de arter som är på tillbakagång. Ett sätt är att undvika att jaga fåglar som är på tillbakagång på kända förekomstområden. I stället för på de arter som är på tillbakagång borde jakten inriktas på andarter som är talrika såsom gräsanden, krickan och knipan vars bestånd utvecklats gynnsamt.

Häckningsbeståndet ökade med rejäla 10 procent för gräsanden och krickan, de mest betydande viltänderna. Gräsandsbeståndet har varit på uppåtgående sedan mitten av 1980-talet och är nu på 2000-talet över medelsnittsnivån. Knipans parantal stannade på senaste årets nivå. Av de fåtaliga simänderna minskade bestånden av skedand och årta med omkring en fjärdedel. I gräsandens, krickans och bläsandens ungproduktion skedde inga väsentliga förändringar jämfört med året innan.

Man önskar att jägarna antecknar alla observationer och byten av sjöfågel i Oma riista -tjänsten.

Naturvård behövs

Skötsel av livsbiotoper och effektivering av jakt på smårovdjur är viktig skötsel av sjöfågelbestånden. I Finlands viltcentrals projekt Hembygdsvåtmark Life+ grundades och restaurerades 47 modellvåtmarker på olika håll i Finland och ytterligare hjälpte man till med planeringen av ett tiotal nya objekt. Under historiens gång har jägarna byggt och restaurerat omkring 2000 våtmarker för sjöfåglar. Tilläggsresurser till den av jägarna utförda kostnadseffektiva skötseln av våtmarksbiotoper skulle behövas snabbt. Också miljöförvaltningen borde bära sitt ansvar vid skötseln av sjöfåglarnas viktigaste livsbiotoper. En del jägare fredar också föredömligt våtmarkerna för sjöfåglarna till lugna födo- och viloområden.

 

 

Extra information