Vitsvanshjort

(Odocoileus virginianus)

Kännetecken: Klart mindre och gracilare än älgen. Mankhöjden 90–110 cm, kroppens längd 150–180 cm. Bocken kan väga upp till 130 kg, hinden 40–80 kg. Karaktäristisk är den rätt långa svansen som är vit undertill och som djuret lyfter som varningssignal när det störs. Pälsen är på sommaren rödbrun, på hösten ljusgrå, buken ljus. Kalven är satt, kvadratisk. Bocken har inåtsvängda horn, ofta s.k. tulpanhorn.

Utbredning: Rätt allmän i Tavastland, Satakunda, Egentliga Finland och Nyland. I övriga delar av landet kan påträffas enstaka stammar. Lever nära odlingsmarker i bördiga skogar. På vintern ofta i granskogar med mindre snö.

Fortplantning: Brunsttid i november. Föder i maj 1–2 (ibland 3) kalvar.

Föda: Beroende på årstiden gräsväxter, brodd, skott från buskar och träd, ris. På vintern är blåbärsris och en viktiga.

Övrigt: Hjortdjur från Nordamerika som infördes i Finland på 1930-talet. Årligt byte idag ca 23 000 djur. Toppfångst 25 400 djur (2010). Vinterutfodring nödvändig, speciellt under snörika vintrar.