Dalripa

(Lagopus lagopus)

Kännetecken: Dräkten varierar med årstiderna. Dalriptuppen har i alla dräkter ett rött hudveck ovanför ögat och den saknar fjällriptuppens svarta tygelstrimma. På vintern är båda könen helvita förutom den svarta stjärten. Tuppens övergångsdräkt på våren har brunrött huvud, bröst och hals, vingarna är vita. I sommardräkten är båda könen fläckigt gulbruna, men vingar och buk är vita. Hönan är gulskiftande och kan lätt förväxlas med fjällriphönan. Näbben är hos dalripan kraftigare än hos fjällripan. När tuppen lyfter ger den ofta ifrån sig ett ”skratt”.

Utbredning: I fjällbjörks- och myrområdena i Lappland, samt i kärrmarker och i randskogarna runt dem, från mellersta Finland och norrut är ripan rätt allmän viltfågel. Annorstädes i huvudsak fåtalig i stora, öppna kärrmarker och närliggande skogsmarker.

Fortplantning: Ripspelet inleds på vårvintern. Tupparna ger ifrån sig serier av skrattliknande läten. Arten är monogam. Lägger i maj–juni 8–12 ljusa ägg med mörkbruna fläckar. Boet vid ett kärr eller i ett fjällbjörksbuskage.

Föda: På vintern skott, hängen och kvistar från sälg och björk. På sommaren blad från ris och gräsväxter samt skott och bär. Ungarna äter även insekter.

Övrigt: Årlig bytesmängd 5 000 – 105 000 individer. Snarfångsten av ripor är en betydande binäring i Utsjoki-, Enare- och Enontekisområdet.