Älgstammens struktur korrigeras genom väl planerad jakt

Det råder brist på fullvuxna tjurar på många håll i Finland. Orsaken är att det fällts flera tjurar än kor i samband med att älgstammen minskats. Nu vidtar jägarna åtgärder för att balansera stammens struktur.

Älgstammen i Finland har under ungefär tio års tid halverats från cirka 150 000 älgar till cirka 70 000 älgar i vinterstam. Orsaken är ett tryck från intresseorganisationer inom jord- och skogsbruk och trafik, som en följd av minskad skadetolerans. I takt med att älgstammen minskats, har stammens struktur förändrats. Av älgarna som fällts har nämligen en större del varit vuxna tjurar än vuxna kor. Resultatet är att älgstammens könsfördelning nu på många håll är snedvriden så att det finns ungefär dubbelt flera kor än tjurar. Samtidigt är tjurarnas medelålder på många håll väldigt låg.

I en älgstam med för få fullvuxna tjurar i åldern 6½ – 10½ år fungerar inte älgens normala förökningsbeteende, med utdragen brunst som följd. Det kan innebära sent födda kalvar som är små när hösten kommer och också färre födda kalvar.

I en naturenlig älgstam finns det ungefär lika många fullvuxna tjurar som kor. Beträffande älgstammens struktur följer man de fastställda målsättningarna i utkastet till förvaltningsplan för älgstammen: älgkor högst 1,5 individ per tjur och kalvar 20–30 procent av stammen. För att korrigera älgstammens struktur rekommenderas jägarna fälla färre tjurar under några års tid. Särskilt unga tjurar i åldern 1½ – 5½ års ålder borde tillåtas bli äldre för att stammen ska få flera tjurar i åldern 6½ – 10½ år.

Älgtjurarna i Finland får horn av antingen skovelhornstyp eller stånghornstyp eller en mellantyp av dessa. Hornen utvecklas olika snabbt beroende av horntyp. Ett enkelt sätt att minska jakttrycket på unga tjurar i åldern 1½ – 5½ år är att inte fälla stånghornstjurar med färre än 8 taggar eller skovelhornstjurar med färre än 14 taggar. Om de här unga tjurarna sparas kommer det efter några år att finnas så många fullvuxna tjurar att älgens brunstbeteende fungerar väl. Då är det också möjligt att fälla en del av de ”avverkningsmogna” tjurarna. Ett undantag är små och svaga 1½-åriga tjurar som kan fällas.

Förenklat sett fungerar ett älgbestånd på samma sätt som ett tallbestånd. En tallplanta är inget bra fröträd. Om tallplantan får bli fullvuxen blir den däremot ett bra fröträd. Med tillräckligt många fullvuxna fröträd kan ett tallbestånd förnya sig, samtidigt som det är möjligt att slutavverka en hel del av de fullvuxna tallarna. Ett älgbestånd kan alltså skötas enligt samma principer så att man ”röjer” bland kalv-åldersklassen, ”gallrar” bland 1½-åringarna och ”slutavverkar” bland de fullvuxna älgarna, samtidigt som tillräckligt många ”fröträd” lämnas kvar.

I sina rekommendationer till älgjägarna i Finland, har Finlands viltcentral betonat behovet av en korrigering av älgstammens struktur för att få en frisk och välfungerande älgstam.

Mera om problematiken som här beskrivs, finns att läsa i Finlands viltcentrals tidning Jägaren:
Jägaren 2/2014 sid 40–42: Hornen som verktyg vid älgförvaltning
Jägaren 4/2014 sid 58–60: Stammens könsfördelning
Jägaren 5/2014 sid 20–22: Stammens åldersfördelning

Extra information